Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sperlingsholm. Öfraby socken, Halmstads härad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, Wrangel, din hjessa bär sällaste krans,
och sätter sin hvithet mot konungars glans.
När sjelfva vår fiend’ måst vörda ditt mod,
hvad bör då ej Sverge, som nyttjat ditt blod?»
Samma "hofpoet" sjöng på årsdagen af slaget vid Willmanstrand, med mindre svulst
och mera sanning:
Den dagen, fast han gick oss nära
var af vårt krig — vår enda ära,
vår mistning, men vår fiend’s skräck.
Han erhöll efter freden Nerikes och Wermlands regemente samt general-löjtnants
titel, tog afsked 1748 samt utnämndes 1754 till fältmarskalk. Han var kommendör af
svärds-orden och af preussiska orden de la Generosité. Sina senaste lefnadsår tillbragte
han på Sperlingsholm, der han afled d. 23 Mars 1755 och begrofs, i det af Claes Gagge
upprättade och rikt doterade grafkoret i Halmstads kyrka, der äfven hans hustru (f. 1690,
† 1771) nedsattes. Han efterlemnade 2 söner och 2 döttrar, af hvilka yngsta sonen
Georg Gustaf Wrangel, dock antagligen först efter moderns död, blef innehafvare
af Sperlingsholm. Denne "djerfve, verksamme, orolige och äfventyrlige man" [1], född 1728,
blef fänrik vid lifgardet 1746, tjenstgjorde vid 6 olika regementen och befordrades 1769
till öfverste för Bohusläns dragoner samt erhöll s. å. general-majors afsked. Han hade
under tiden varit kapten i fransk tjenst, kavaljer hos kronprins Gustaf, general-adjutant
vid arméen i Pommern och minister-resident i Hamburg. Efter att under några års tid
hafva lefvat i Tyskland, der han från 1773—1775 var domherre i Hawelberg, utnämndes
han sistnämnde år till landshöfding i Westerbotten och till general-löjtnant, blef år 1781
landshöfding i Halland och 1789 minister i Italien, der han år 1795 afled i Livorno.
Det var dock icke denna mångartade embetsverksamhet, som åt hans frejdade namn
gaf ökad glans, utan ett, kanske allt för långt drifvet, nit i en annan tjenstebefattning,
som åt honom förvärfvade tillnamnet — "Bränvins-Wrangeln".
År 1772 d. 11 Sept. hade Gustaf III tills vidare låtit inställa bränvinsbränningen,
men genom förespeglingar om ökade statsinkomster blef, under d. 15 Sept. 1775, en
förordning utfärdad angående denna handterings "verkställande för Kongl. Maj:ts och kronans
räkning". Jordegare inbjödos att under 15 års tid förpakta detta regale. Då inga
anmälde sig, blefvo "kronobrännerier" på kronans bekostnad uppförda, ja, t. o. m. vid de
kongliga slotten, såsom Gripsholm och Calmar. Arrendatorerna skulle för hvarje tunna
råg aflemna 15 à 16 kannor bränvin, hvilka af Kongl. Maj:t och kronan försåldes. I
[1] Fersen. Hist. Skrifter, 4 delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:38:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/herrghal/0191.html
