Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demokrati blef snart medveten om sin makt, och det
kräf-des alla en folkledares egenskaper för att styra den. Den
var nämligen ganska oberäknelig. Yäl kunde den ena
gången svara, att den ville betala danske konungen skatten med
pålyxan, men en annan gång vägrade den skatt till
landets egen herre. Kräfdes, såsom någon gång hände, skatt
från båda hållen, kunde den göra, som en menighet i
Småland 1511, hvilken svarade konungen i Danmark: betala vi
skatten till er, hafva vi Sveriges rike öfver oss, betala vi
skatten till riksföreståndaren, hafva vi er på oss; därföre
betala vi ingendera skatten utan hålla den inne hos oss.
Det hände en annan gång under Svante Nilssons tid, att
fogden kom ridande till Östbo ting i Småland för att äska
en gärd, men fick omsider till svar, att de ville höra åt,
huru de gjorde i Yästbo och Sunnerbo. Red så till Västbo
och fick till svar, att de ville rådgöra med sunnerboarne.
Red så till dem med ombud från Västbo och Östbo. De
ville ej göra så mycket, som önskades, fast han hotade dem
både med sin herre, rikets råd, dalkarlarne, Uppland,
Östergötland och allt Sveriges rike. Ingenting hjälpte; han fick
rida tillbaka till Ostbo och Västbo, där de omsider lofvade
hvad han ville, hvarpå sunnerboarne slutligen gåfvo med
sig. Man hotade den ena menigheten med den andra. Jag
spridde ut, berättar en gång den svenske folkledaren
Hem-ing Gad till riksföreståndaren, att Ni var i antågande med
20,000 dalkarlar och “där grugade sig allmogen före“. Man
hotade ock sina motståndare med en bondehär. Ni har
sagt, förebrådde ärkebiskopen en gång Sten Sture d. ä., att
innan vintern skulle man hafva att vänta sig 20 å 30,000
bönder, som skulle kasta upp en Engelbrekt riket öfver
halsen; men Sten Sture ville ej kännas vid, att han talat om
mer än 7 å 8,000. Det var ett farligt spel, som fördes.
Intet under, om i landsändarne uppväxte “kapitener och
bondekonungar", som förde allmogens talan. Några sådana
i Småland läto en gång hälsa riksföreståndaren Svante
Nilsson, att, om han ville hålla dem vid Sveriges lag och goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
