Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johans tid. Brukspatronen ser mystisk ut, — nådig
frun förefaller mig som om hon ramlat utför en slotts
trappa . . . och herr Thure går och biter ihop tänder
na! — Men det rör ju inte mig egentligen: bara sorveringen
går med sin tillbörliga gentiljess, eå är jag
lugn!
PIEBKE (från fonden). Nå, är det klart nu?
ANDEBSSON (för sig, låtsar inte höra). Den der
spolingen ! (fortfar att syssla med bordet).
PIERRE (går närmare}. Är han döf, min kwa
Andersson?
ANDERSSON (snäsigt). Beror på hur man tilltalar
mig!
PIERRE (ironiskt). Ursäkta mig — herr
Andersson skall man kanske säga!
ANDEBSSON. Ahja, för en sådan der pojke heter
jag herr Andersson, han må vara på sin fransyska
hur mycket han vill.
PIERRE. Har herr Andersson sett till Lisette?
ANDERSSON. Jag håller inte reda på pigorna!
PIEBRE. Mamsell Lisette, menar jag! jag frågar
inte efter några pigor!
ANDERSSON. Gudbevars! bröstar sig kantänka, för
att livréet är nytt och gentilt, och har krumelurer i
knapparna, som enfaldigt folk i hastigheten ska’ ta’
för vapen! Pyh! lura inte en gammal hoflakej!
PIERRE. Kolbärare eller trappsopare, menar väl
herr Andersson!
ANDEBSSON (högdraget). Nej, hoflakej . . . var lugn
för det! I mina knappar har jag haft högstsalig hans
majestät konung Carl Johans namnchiffer, minns han
det! (går honom närmare.) Och ser han det här
kindbenet, hvasa?
PIERRE. Åhja, det syns nog!
ANDEBSSON. Min kära herr Pierre, detta samma
kindben som han här ser, har haft deu nåden att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
