- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
87

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— så var det att de hade fått kosta på begrafningen,
och hur fattighjon Fia än var, så hade den fäll inte
gått åf för mindre än en tia — och en tia är pengar
det, när en inte får mer än tjugofem öre kannan för
mjölken och sjuttiofem öre för smöret.

— Hvad i helsike skulle du i sjön och göra? —
frågade Larsson förargad medan de åto sin af fläsk
och potatis bestående middag, — det kan jag då rakt
inte begripa.

— Kors, löga mej vet jag, — svarade Fia, som
satt borta vid spiseln, med sin gosse på knät, — det
kunde fäll behöfvas i en töcken hetta.

— Kan tänka! — utbrast Larsson försmädligt, —
det är fäll sen du var ute på Alboda det, som du
blifvit så der fin! Du har fäll lärt dej åf de der
Stock-liolmsherrskapena som bor der! Men med dom är det
en annan sak, di har inte anna’ te’ görå, de; och så
inbillar di sej att det ska’ vara bra för helsan! Jag
har då inte löga i sjön fyra gånger tror jag, sen jag
hit kom, och inte vill jag görat heller, om di också
betalte mig för’et!

— Ja det är anna’ med er far, — inföll Lotta,
-— I ä’ gammal, I.

— Du kan gerna låta bli te’ löga, du med Lotta.

— sade fadern snäsigt, — det kunne ju lika väl ha’
varit du, som kommi’ ut i gropen och du hade kanske
inte redt dej så bra som Fia, du!

— Hon kunde fäll ha’ skrikit, vet jag — sade
Klas med munnen full af potatis, — så* hade nog
Johan tagit opp’na, han, som ä’ så slängd te’ simma!
Hur va’ det, — fortfor han med en listig blick åt
Johan till, — va’ inte du der neråt med, sen vi hade
sluta’ slagi’?

— Nej jag var på andra sidan Stångudden! —
sade Johan kort, och utan att se upp från tallricken.

— Och ändå kom du så fort igen? — fortfor
Klas med samma listiga blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free