- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
305

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fiskarfar sjelf tyckte visserligen att det der
träd-gårdsväsendet var bara skräp och att de fyra hönsen
och den storgalande tuppen med sin rostgula hals gerna
kunnat få rumstera omkring på den lilla inhägnaden
så mycket de ville, men i det fallet var fiskarmor
envis som synden, som qvinfolken al tid är, när de fått
någonting i skallen på sig, menade han. Och fastän
han visserligen mycket väl kunnat laga upp det gamla
nätet så att det kunnat duga att lägga ut för simpor
åtminstone, så fick det i alla fall sitta der, och att det inte
var öfverflödigt, det varseblef han en vacker morgon
när han kom ut och fick se en af hönorna, den
spräckliga, hon som för resten var likaste värphönan, sitta fast
i trasorna och kackla och skrika af alla krafter. Far,
som al tid tyckte att höns var »ett rigtigt frat», som han
uttryckte sig,% tog då upp en jordkocka ur potatislandet
och bombarderade henne med den på den fjäder
fattigaste delen af hennes kropp, så att hon med ett tag slet
sig lös ur nätet, och skrikande, som om hon värpt två
ägg på en gång, gaf sig i väg bakom skjulet, hack i
häl följd af tuppen som skrek ännu värre än hon, så
förolämpad var han på hennes vägnar.

Fiskarmor kom ut i dörren och trodde att höken
slagit ner på hennes favorithöna.

— Hvad i allaste tider skriker höna’ för? —
ropade hon, — se efter, far dul

— Asch, det är ingenting! — svarade fiskarfar,

— det var jag soin hjälpte dän henne ur .nättrasa,
vet jag!

— Se på håken att hon prompt ska’ dit! Hur
fick du dän’ena då?

— Ah, jag la’ te’na med en jordkoka i ändan,
det förbaskade fratet, och loss kom ho’ och det i
rap-pet ändå!

— Körs i allaste mina dagar, Holmen, du är då
för okristligt tetagsen af dej! Tänk om hönlträket inte
kan värpa mera, ho’ som plägar lägga sitt modiga ägg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free