Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro att det var roligt för honom då hans mamma
triumferande berättade om min flykt i form av en
skandal.
Nej, det kunde jag gott förstå, men den där
halvmilen mellan Sporreholms slott och Åköpings
borg-mästargård den hade han själv tänjt ut till hundra
under sommarens lopp.
Han hade besökt mig en kort liten stund vid
visittid strax efter Julius’ avresa till Västkusten. Han blev
inte glad över att huset var länsat på tjänstefolk, det
var oförsiktigt, sade han. Endast genom en medveten
ansträngning hade vi nått en sekundsnabb befrielse
från vår ångest, rädsla och ensamhet. Vi skildes
med vemod och en besynnerlig känsla av skam.
Sedan dess hade kontakten varit avbruten mellan
oss. Jag visste ju att bundna vid varandra var vi
ändå tills vidare. Den försiktige, hänsynstagande,
orolige Kristian var lika äkta som den förälskade
Kristian med sitt absoluta oförnuft. Han skulle inte
överge mig när jag blev hemlös och skild. Det var ju
detta som gjorde att jag inte kunde skriva till
honom. Ett äktenskap med Kristian där ett medvetet
bemödande skulle ersätta känslornas hemlighetsfulla
sammanflöde stod för mig som det bittraste lidande,
den högsta förödmjukelse och den största frestelse
jag kunde tänka mig.
En trist oktobereftermiddag satt jag uppe hos min
gamla vän Ethel Westerdyk i hennes journalistlya
och drack hallonte med sågspånsbakelser, medan
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
