Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, jag litar inte på någon när det gäller Tuff
Malmgård, sa Ethel. När han sjunger sina franska
visor och spirituals i kväll så kommer du att bli
erotiskt berörd, och skulle du dessutom ha bara axlar
så vore det färdigt.
Jag gick strax bakom henne på den hala kullriga
trottoaren och ropade i hennes öra att Tuff
Malmgård lika gärna eller ännu hellre kunde få vara en
grammofonplatta för mig än en man som inte var
en man.
— Tack, det där är mycket bra vad angår Tuff,
sa Ethel, men på samma gång går det ju inte an.
Naturligtvis måste män bli män för dig igen, annars
kan du inte börja på nytt.
— Men jag vill inte börja på nytt utan Kristian.
— Vill! Du kommer att få göra det ändå!
— Men varför, vet du något särskilt som jag inte
vet?
— Det jag vet räcker.
Vi sneddade just nu förbi Hedvig Eleonoras
jul-bönsupplysta fönster och ett svagt orgelbrus hördes
då en kyrkbesökare öppnade dörren. Jag fick en
plötslig lust att följa med in, ty julen borde väl
ändå ha något annat innehåll än matbekymmer och
kärlekssorger. Ethel i sin tur fäste sig inte vid
kyrkan och fick inga idéförbindelser genom den. Men
hon stannade just där utanför, och jag skall aldrig
glömma hur hon såg ut just då, klädd i grågnistrig
fårskinnsmössa och en liten armépäls. I hennes
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
