Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändigt läsa i dem. När hon en stund betraktat
dem såg hon upp med en bestört och nyfiken blick.
— Jag har aldrig blivit så flat över en hand förr,
sade hon. Människa, du har ju också lögnkorset
klart och tydligt i din hand precis som jag. Bli inte
stött för det, ty lögnkorset får man när andra ljuger
för en, inte då man ljuger själv...
Knappa fjorton dar efter detta samtal stod vi i
snösörjan på Norra kyrkogården och en
artistkamrat till Tuff sjöng vid hans grav:
Halleluja, well, I am so glad trouble doan last
always...
Nära intill änkan stod Kristian lång och stilig i
hög hatt och päls. Men jag stod mittemot dem och
försökte skärma för Ethel som storgrät. Lyckligtvis
var det fler kvinnor än hon som grät. Likt den kloka
hunden i sagan om Elddonet hade Tuff satt kors på
många dörrar så att ingen skulle ana bakom vilken den
verkliga prinsessan, om det nu fanns någon, höll till.
När allt var över och Kristian försäkrat änkan
att de gjort allt som kunnàt göras för stackars Tuff
på Sporreholm, vände han sig till mig och sa:
— Inte visste jag att Malmgård var en gemensam
bekant!
— Jaså, men det visste jag för jag såg dig på
utställningen. Jag till och med växlade en
hundrakrona åt dig i kassan utan att du märkte det.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
