Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flöt under tystnad någon gång var något på tok, det
visste vi båda, men vanligen lät vi då varandra vara
och började på ny kula vid middagen.
Men en särskild morgon våren efter Tuffs död
tillät inte Ethel att jag gick och teg.
— Vad är det med dig, sjung ut! befallde hon då
jag kom in med tebrickan. Är du arg, ledsen eller
rädd?
Jag svarade då att jag inte hade något att vara
rädd för, men att jag ogillade att hon med sin
ursäktande ingress tagit musten ur den i och för sig
förträffliga insändaren: Mannen är skuld till kriget,
som stod i tidningen på morgonen.
— Ja, jag anade det, sa Ethel. Men det har jag
gjort av omtanke inte bara om tidningen utan också
om signaturen. Du begriper inte det här, för du har
aldrig varit med i striden. Jag var tvungen att
försöka förklara hur naturligt det är att känsliga,
neutrala människor i dessa tider tappar besinningen
och hemfaller till samma förenkling av problemen
som blivit en vana hos de krigförande! Och jag var
tvungen att stryka på ett par ställen ...
— Jaså, du har strukit! Ja, jag tyckte väl att
artikeln verkade lite för beskedlig!
— Beskedlig! Gud i himmelen, Agnes, du har
ingen aning om vilket liv det kommer att bli!
— Varför det? Är det inte sant att jorden är ett
slakthus och ett dårhus?
— Jo då. Och om Gaia, som skrivit artikeln, sagt
att människan förvandlat jorden till slakthus och
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
