Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skar upp Ellen Keys böcker och läste ett stycke här
och var, men det fick jag sluta med sedan jag bränt
upp första plåten för hennes skull. Det skedde då
jag läste den sköna ritual varmed Ellen Key begrov
det personliga odödlighetshoppet. Universums
väldiga majestät och evolutionens oändlighet tillät inte
den enskilde att tänka sig en personlig fortvaro, och
vad skulle han med den, menade Ellen Key.
Men med den motiveringen lurar du mig inte,
tänkte jag, ens längtan att leva är alldeles för seg
för att dö för några slags upptäckter. Nej, man tar
död på sitt evighetshopp när man är så olycklig att
man inte härdar ut med sitt medvetande längre än
absolut nödvändigt. Här har jag dig fast, Ellen Key,
tänkte jag, så gammal och lärd och berömd du än är.
Nu vet jag någonting om dig som du inte vet att
jag vet.
När den stora stunden var inne satt jag i köket
med Luciakronan på mitt huvud, och bredvid stod
vår vedkarl Hallberg, redo att tända då tecken gavs.
Eftersom han skaffat mjölet och kaffet i
smyghandeln kunde jag inte neka honom detta nöje. Vi
hade köksdörren på glänt, och då jag hörde den
skor-rande rösten med de stora, ljusa, öppna a-en säga:
"Lilla barn vad du är förståndig som håller dig med
kakelugnar", då tände Hallberg mina ljus och så steg
jag in i Ethels rum, som endast var upplyst från
brasan.
Ellen Key satt i samma stora länstol där min
mormor brukat sitta i sin stuga på Farup och ta emot
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
