Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur ofta, sa Alma, har jag inte sagt detta till
Gud med Rainer Maria Rilkes ord. Jag lider
nämligen också av sömnlöshet sedan flera år.
Det var då förunderligt vad man fick veta mycket
om sina vänner i kväll.
Ellen Key tycktes i alla fall fortfarande kunna
uppröra och stimulera folk. Alma Perennius hade
aldrig sagt ett ord om att hon var sömnlös förr, nu
kom hon plötsligt i ett helt annat ljus. Mycket hos
henne som en liten smula irriterat blev gripande och
det förträffliga som synts självfallet blev heroiskt.
Jag såg på Ellen Key med både rädsla och
vördnad. Ändå visste jag ingenting om de frön till stor
glädje och stor smärta som följt med henne in i mitt
liv och redan var på väg att slå rot.
Inte heller förstod jag att historiens gudinna gjort
en liten titt in till oss tre trappor över gården denna
Luciakväll. Justine Hohenecks historieundervisning
hade inte lärt mig att historia skedde även på de
platser där ingenting hände i besökeisens stund. Jag
trodde väl att Clio delade sin tid mellan lörd Cecil,
president Wilson och en viss Lenin som gjorde ett
dumdristigt försök att styra det nya Ryssland från
en utrymd flickpension i Petrograd.
Först nu efteråt tänker jag mig att det bör ha varit
av stort intresse för Clio att se efter hur vi betedde
oss i ett ögonblick av historisk skälvning då alla
fogar lossade och alla lås sprang upp. Det bör inte
ha tagit lång tid för henne att av konversationen
leta ut att vi tänkte bli sittande där vi satt.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
