Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte be henne att framföra ett bud till honom att nu
var jag här. Men det behövdes väl inte, tänkte jag.
Kristian var ju hemma på stället och kunde lätt
förvissa sig om att jag kommit då jag sagt och i vilken
villa jag fanns.
Kvällen blev mycket lång och precis motsatsen
till vilsam. För varje steg som hördes utanför
rummet, trodde jag att Kristian kom. Men antingen gick
stegen förbi eller tillhörde de en uppasserska som
kom med en hälsosam måltid av rivna grönsaker
och kärnmjölk med grovt bröd.
De hindrar honom att komma, stackarn, tänkte
jag. Efter alla år och alla förvandlingar gick det
ändå inte in i mitt huvud att Kristian kunde somna
i min närhet utan att göra ett försök att få sova
hos mig. Trots allt som hänt måtte jag ha räknat
med att än en gång i livet få ligga vaken och se
honom utlämnad i sömnens våld och mitt.
När uppasserskan kom med fikonkaffet, frågade
hon om jag fyllt i formuläret. Det måste nämligen
ligga på överläkarens bord tidigt nästa morgon. Jag
fick en kvart på mig att göra det.
Jag läste igenom frågorna i en desperat stämning.
Och i en desperat stämning fyllde jag i svaren. När
jag satte dit min sjukdom, tänkte jag att nu skulle
väl överläkaren få så han teg.
Då jag vaknade följande morgon lutade sig över
mig ett väderbitet ansikte med djupa strålrynkor
kring små intensiva blå ögon.
IIO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
