Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tig, sade jag, du stör dem, de har så mycket
att tala med varandra om. Han tittade sig omkring,
han begrep inte att jag menade våra kroppar som
hälsat varandra med så stor tillfredsställelse. Men
det gjorde detsamma att han inte begrep, ty nu var
förtrollningen i alla fall bruten, och jag sade: Nu
slutar vi. Ge mig ett glas vin är du snäll, jag har
inte fått en droppe under middagen.
Den låga läktaren med bekväma stolar som löpte
kring dansgolvet var som en vasskant där fiskare
med metspö satt på rov. När vi stannade kom vi
mittför överläkaren som satt där och passade.
— Kom ihåg ordinationen, sade han. Jag är van
att bli åtlydd.
Kristian drog mig ur hörhåll för läkaren och
försökte pumpa mig igen.
— Talade ni om mig? frågade han nyfiket.
— Jag vill bara tala om för dig att jag är patient
själv.
— Då måtte du vara en intressant patient. Var
det inte bra att jag hittade på att du skulle komma
hit?
— Förträffligt, sade jag och tittade på lögnkorset
i min högra hand. Nu kan jag passa på och bli löst
från det där löftet att komma fler gånger då du
kallar på mig.
Kristian teg en lång stund, så gav han mig en
snabb, forskande blick.
— Det är nog bäst vi löser varandra, sade han.
Jag dig, du mig.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
