Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hade varit tanken på den trygghet som Jack skulle
föra med sig.
— Han är redan i London för att få England att
tvinga Poincaré att ta reson, sade hon. Hon drog
mig undan från de två andra och sade i låg ton: Han
uppdrog åt mig att be er att ta vägen över
England, när ni nu reser till Sverige.
— Ja, sade jag, det är klart att jag gör. Res inte
utan mig.
"Om vi inte träffas mer", skrev Jack, "så God
bless you dear heart."
Jag hade länge fruktat att kärleken låg på lur i
den gemenskap som uppstått mellan oss under det
år som gått sedan jag fick kalendern med Tennysons
vers. Inte ostraffat delar man världens öden och
frukostbrödet under ett samliv där intellektuella
och kroppsliga impulser ständigt reagerar intensivt
på varann. Jag hade varit lycklig och rädd att bli
ännu lyckligare. Vilken dum onödig rädsla! Den
förlorade sig nu i en djupare, vildare känsloström.
De stora ödena var i gång, och Jack hade tagit för
givet att de skulle skilja oss åt...
Mitt hotellrum vette mot en ljusgård. Jag satt vid
fönstret tills alla ljud domnat av och endast ett enda
fönster lyste utom mitt eget. Det syntes mig vara en
evighet sedan kongressens programenliga öppnande,
jag räknade en kyrkklockas slag och förvånade mig
att vi inte hunnit längre än till midnatt. Nu var vi
ändå inne på den dag då man skulle behöva all den
11. — Wägner, Hemlighetsfull.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
