Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då är man i stånd att märka när man passerar ett av
de värmebälten som ligger på ens väg.
Aldrig tror jag att de sotiga och astmatiska träden
i denna park ska glömma denna stund med stjärnorna
och med oss. Jag ska inte glömma den. En gång har
jag varit mig själv som en del av universum och att
vara sig själv är att ha fred. Splittringen,
uppdelningen, sprickan som tränger in i jaget, når inte allra
längst in ändå!
Fred är sen dess ett ord som jag inte gärna
använder annat än då jag kan ge det den hemliga och
högtidliga betydelse som det fick denna kväll.
Då vi kom in i den gotiska matsalen låg på våra
fyra tallrikar fyra bruna, helstekta hjärtan, ett till
var. De var torra och hårda och serverades utan
förmildrande omständigheter. För familjen von Holst
behövdes inga sådana, ty för dem var stekta hjärtan
en läckerhet. Då Jack och jag förtvivlade och ovana
sökte skära bitar av dem, hoppade de under våra
knivar som för att komma undan, och Frau Doktor
fick lov att hjälpa oss.
Ett underligt bordssällskap med underliga
erfarenheter bakom sig och stora händelser framför sig —
hur stora anade vi inte — var samlade kring denna
sällsamma kost. När jag såg mig omkring, tyckte
jag att allt sällsamt var självfallet, evigt och
nödvändigt. Vi alla här som samlats för att äta hjärtan
ihop, var lika lätta att förstå som Tyskland och
13. — Wägner, Hemlighetsfull
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
