Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han säkert vara fri. Då var han ju ännu en man i
sina bästa år med livet framför sig och hon själv
skulle inte vara för gammal att glädja sig åt
återseendet. Jag skulle också skildra för henne, vilken
hjälte hennes son egentligen var och att hans minne
skulle vördas när föraktets tystnad sänkte sig över
hans domare.
— Och du, Agnes, tycker jag ska göra ett försök
att träffa honom i fängelset. Därmed gled vi in i
Frankfurts stora banhall, där jag skulle av i den
tidiga gråa morgonen.
Jack hjälpte mig av, sprang ett par steg framåt
och sökte förgäves efter en bärare på den nästan
tomma perrongen. Han försökte just klargöra för
ett par stationskarlar att de måste hjälpa mig, då
konduktören kom och schasade in honom i tåget igen.
Vi omfamnade varandra hastigt till farväl och så
stod jag där utanför hans fönster och betraktade
med tungt hjärta det välkända fula ansiktet och
spåren av rörelse däri som bröt igenom alla skämt
han ansåg sig böra avfyra i avskedets stund. Just
som tåget gled ut såg jag Jacks ansikte i oerhörd
grad förvandlas och bli ett frågetecken. Han pekade
ivrigt neråt stationen för att jag skulle vända mig
om. Så började han svänga sin mössa och hans sista
hälsning gällde någon bakom mig, inte mig.
Då tåget försvunnit vände jag mig om. Där stod
von Holst själv tätt inpå mig, han hade redan tagit
en av mina väskor.
— Be-nå-dad? sade jag.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
