Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, sade han, den var osynlig och hölls
ovanför våra huvuden, och där var vi alla inför rätta,
tyskar och fransmän lika.
Det är så länge sen nu sen detta samtal med von
Holst ägde rum, men jag har inte kunnat glömma
dessa franska desertörer. Deras öde sysselsätter mig
rätt vad det är, och var gång jag far genom det
westfaliska gruvdistriktet på väg till Paris eller så, grips
jag av undran om någon av dessa desertörer från
1923 fortfarande lever och arbetar i de tyska
gruvorna. Jag tänker på hur en mäktig impuls
förvandlade deras liv så att de lade av uniform och
fädernesland och avsade sig flickorna där hemma och
jordbiten där de blivit födda och solens ljus. De var
martyrer som måste framhärda i sitt martyrskap
även sedan de omständigheter som ledde fram
därtill fullkomligt förvandlats.
Finns det månne tyska desertörer nu och vem
hjälper dem?
— Vad jag är lycklig över att jag fick träffa er,
Agnes, så fort jag blev fri, sade von Holst. Ni har
varit med i allt jag tänkt och sagt och när ni nu sitter
här med mig, så känner jag inte längre det där
besynnerliga främlingskapet som grep mig i går då jag
återvände till mina egna.
— Här bland era egna, sade jag nervöst, hur så?
— J°> JaS läste tidningarna i går, som jag inte
gjort på så länge, och fick veta att nu ska vi bedriva
Erfüllungspolitik och gå med på vad som helst som
fransmännen begär av oss. Med andra ord, vi ska
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
