Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Opfern. Vi lade några röda rosor vid den
sörjande moderns tomma knän, och sedan gick vi vidare.
Möllerbachs bodde i villakvarteret bakom
Eschen-bacher Tor i ett utsirat hus som skyddade sin
elegans med tre patentlås, vilka måste låsas upp innan
man lyckades komma in i förstugan. Jag frågade
henne hur en patient kunde ta sig in i denna fästning,
och hon berättade då att mannen på annat håll hade
sin förlossningsklinik som var överfull, tack vare en
ny metod att ge narkos. Jag yttrade något
erkänn-samt om hennes make och medan hon stod där och
letade på sin stora nyckelknippa svarade hon att för
all del, män var otroligt skickliga när det gällde att
göra uppfinningar som åtminstone till en tid
förlängde livet på deras infernaliska system. Och när
hon sagt det förvandlades hon som genom ett trollslag
till tysk Hausfrau, ja, det var som om hon bytt hamn
helt enkelt. Till min obeskrivliga förvåning märkte
jag att personalen väntade på att hon skulle ta ut
duktyg, silver, kompott och till och med socker ur
olika låsta förråd, innan de kunde göra middagen
färdig. Kokerskan var därför ytterligt irriterad över
att frun fördröjt sig i fem minuter, eftersom Herr
Doktor kunde väntas vilket ögonblick som helst.
Gnä’ Frau fick flyga omkring med sin knippa och
låsa upp och ta fram överallt. Inte mindre än tre
fruntimmer sprang omkring varandra för att bli
färdiga tills husets herre inträdde. Det blev de ändå
inte riktigt, men Möllerbach klarade sig med att
möta honom i hallen med en bön om att han i sin
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
