Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämde ju inte, det hade vi sett, ty ingalunda hade
frun på Sillholmen intresserat sig för narkos.
Jag var viss om att i Stockholm finna trygghet
och stimulans inom en krets av likasinnade, så att
man inte tvangs att uppfinna förträffliga skäl för
att dra sig tillbaka som Ethel gjort. Den där
fiskarhustrun på Sillholmen hade läst mina artiklar. Om
de frön jag sådde kunde slå rot på Sillholmen,
varför inte då på andra håll i Sverige? Naturligtvis
fanns det små celler överallt där folk tänkte på ett
nytt sätt. Och dessa små skyddshärdar mot
förhärjande propaganda, dessa groddar till nytt liv kunde
jag kanske göra tjänster i min ringa mån genom
att ge dem argument och framför allt: nytt mod.
Jag visste nu att det viktigaste jag hade att göra var
att leta fram alla anledningar som tänkas kunde till
nytt mod och förtröstan men ta bort allt lugn och
all trygghet samtidigt!
Så här på sensommaren var det omöjligt att hitta
den stimulerande kretsen av likasinnade. När Siri
Malmgårds konstsalong var stängd och Rina Nerz
bortrest med vikarie, var Stockholm tomt för min
del. Men det var så vackert att jag blev alldeles
gripen. Kanske berodde det på att den som varken är
bortryckt av lycka eller smärta ser mycket som förut
varit fördolt. Eller på att Stockholm helt enkelt fått
mer atmosfär omkring sig medan det växte till
storstad. Kanske var det luftens starka stoffbemängdhet
genom fabriker, bilar och skorstenar, som gav mor-
16. —
Wägner, Hemlighetsfull.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
