Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då steg Ethel fram till mig med ett vattenglas i
handen och viskade: — Det var utmärkt, men sluta
nu, för vi orkar inte mer. Jag drack ur vattenglaset
och fortsatte vidare. Vi svenskar hade också en
granne som vi inte ville försonas med, sade jag, den
store grannen i öster. Han var vår prövosten och
förevändningen för vår krigsmakt, han skulle som
vanligt komma upp i debatten när vi nu skulle göra
om vårt försvar. Varför sökte vi inte vänskap med
honom och slutade upp att tänka på honom som
fiende? Någon annan hade vi ju inte, sade jag, så
när vi blivit vän med honom kunde vi lägga ner vårt
militärväsen och använda pengarna till kulturella
ändamål, till bostäder, förlossningshem och
alkoholisthem. Genom en sådan behandling skulle andan i hela
världen förbättras och striden mellan ljus och
mörker förkortas.
Min uppfattning var att mötet trots allt tagit ett
visst intryck av vad jag sagt, och den torde ha delats
av mötesarrangören. Ty när jag slutat redogjorde han
för vad väljarna skulle iakttaga om söndag och sade
att han hoppades alla skulle rösta på det parti som
var på en gång nog fredsvänligt och nog klarsynt att
inse att kulturen och de svenska hemmen och de
sociala anordningarna var värdelösa utan ett
betryggande försvar.
Då vi sade adjö, knuffade frun som velat ha
fredsfördraget sin man i sidan och påminde om att jag
skulle ha betalt.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
