Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skatterätt öfver till största delen finske jägare och fiskare. Dit samlades
söderifrån munkar och pilgrimer, som dock ofta betedde sig mycket
trotsigt mot den världsliga och kyrkliga öfverheten och i senare
hälften af sjuttonde århundradet till och med först efter en åttaårig
belägring hade öppnat klostret för tsarens trupper.
Så svagt var ännu det moskovitiska väldet äfven i dessa
trakter, där dock en rysk befolkning verkligen hade slagit sig ned. I
Kexholms län och Ingermanland hade aldrig några ryska städer
funnits, blott ett par obetydliga kloster och fästen, där äfven
marknader höllos. De förra, som också efter rysk sed voro befästa, hade
försvunnit under gränsstriderna. De senare bibehöllos under den
svenska tiden och förstärktes med nya anläggningar, såsom
Nyenskans vid inloppet i Nevafloden (»Nyen», såsom det svenska
namnet lydde). Småstäder med svenskt och tyskt borgerskap började
byggas. De rysktalande invånarne så väl i städerna som på
landsbygden voro mycket få, till god del flyktingar från tsarens välde.
Den egentliga ryska lifegenskapen stadgades först under ätten
Romanov, hvars upphöjelse var ett verk förnämligast af det parti, som
kufvade den sociala revolutionen emot bondetvånget. I det svenska
Ingermanland lefde allmogen under drägligare villkor, ehuru de gamla
ryska skatterna till kronan och husbönderna delvis bibehöllos och
de mäktiges godtycke hade friare spelrum än i Sveriges gamla
länder. Den ryska adeln hade för det mesta lemnat landet. Blott
några få släkter, som helt och hållet försvenskades, stannade kvar och
fingo jämte svenska och tyska herrar förläningar, som likväl
minskades genom reduktionen.
Den finska allmogen tillväxte genom inflyttningar från Finland,
och svensk lag kunde så mycket lättare tillämpas, som någon
ordnad rysk rättskipning aldrig hade funnits. De kyrkliga
svårigheterna hade däremot länge varit ganska stora, men började
småningom utjämnas. Ännu i sextonde århundradet var största delen af
Ingermanlands befolkning öppet hednisk. Ryska kyrkans
verksamhet inskränkte sig äfven sedermera till en ceremoniös gudstjänst på
ett för finnarne obegripligt tungomål. Svenska regeringen ansåg för
sin plikt att sprida evangelisk undervisning bland alla sina
undersåtar, och det ålades de lutherske kyrkoherdar och prostar, som
anställdes i landet närmast för de svenske och tyske invandrarnes
räkning, att arbeta äfven i detta syfte. Tvångsomvändelser förekommo
endast undantagsvis såsom yttringar af öfverdrifven nitälskan. Men
man sökte vinna målet genom predikningar och husförhör, genom
katekesens öfversättning på finska för allmogen och på ryska för
prästerna, som uppmuntrades att framhålla de båda kyrkornas
endräkt i själfva läran och, så vidt möjligt, afstängdes från de
moskovititska biskoparnes och klostrens inverkan. Denna trosblandning
var naturligtvis mycket anstötlig för den moskovitiska ortodoxien
och föranledde stundom skarpa meningsutbyten emellan de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
