Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin hyllning valt ingen mindre än Yår fru. Detta drag står icke ensamt.
Vi kunna vara förvissade, att mariabilden i Rigas katedral, derest denna
icke egde en mycket hög ålder, var en vek gestalt med ett fagert anlete,
vid hvars framställande konstnären alls icke följde ett jordiskt mönster, utan
i hvilket han sökte ingjuta all en drömd idealisk sköuhets behag. Herr
Israel förefaller som en bland de sista ättlingarne af den gamla ridderliga
skolan, under det hans fränder och ståndsbröder, som under den närmast
följande tiden togo Sveriges öden om hand, hade vida mera praktiska syften.
De kunde derigenom uträtta mera, men allt för lätt fingo deras sträfvanden
en utpräglad karakter af sjelfviskhet.
Herr Israel efterlemnade barn. Hans son, väpnaren Peter Israelsson,
står märkligt nog under striderna om Sveriges" krona på konung Magni och
konung Håkans sida, under det hans begge svågrar, herr Karl Ulfeson till
Tofta (af sparreätten), till hvilken vi i det följande återkomma, och herr
Anund Jonsson, som i sitt vapen förde ett lejonansigte, voro anhängare af
konung Albrekt K
När konung Magnus återvände från Finland våren 1351, hade den
svenska kyrkan förlorat sin främste målsman. Erkebiskop herr Hemming
Nilsson hade den 15 maj aflidit på erkebiskopsgården Arnö; hans lik hade förts
från den väna mälarön och blifvit med ötlig högtidlighet nedsatt i en graf i
Up3ala domkyrkas högkor.
Om vi jemföra sigillen, som begagnades af den borgerlige stormannen
herr Israel (fig. 7) och af den kyrklige, erkebiskop Hemming (fig. 8), är
skilnaden i lyx verkligen ganska stor. Det må medgifvas, att den ansedde
uplandslagmannens sigill är ovanligt enkelt, men af hans ståndsbröder var
det ingen som i detta hänseende kunde mäta sig med kyrkans store, liksom
desse, näst konungen, egde den största makten i samhället, emedan de visste
att beherska själarna och förstodo att stundom med löften om eviga
belöningar eller hotet om straff utan ända vinna helt timliga syften och i
sammanhang dermed, i medvetande af sin maktställning och af klokt begär att
göra intryck på den alltid skådelystna mängden, utvecklade en storartad lyx.
På den vördige fadern herr Hemmings sigill se vi honom sjelf sittande å
en stol, hvars öfre sidostycken afslutas med lejonhufvud. Öfver honom lyfter
sig i smärta kolonner en rikt utsirad gotisk baldakin och väggen prydes med
en tapet med brokigt mönster. Det hela är en afbild af erkebiskopens stol
(cathedra), som hade sin plats invid högaltaret i domkyrkan, och i hvilken
han satt under gudstjensten och när tvistande parter trädde inför honom för
att få dom i andliga mål. I ena handen håller han biskopsstafven, kring
skuldrorna och framför honom hänger det bandformiga, korstecknade palliet,
hvilket, innan det af påfven sändes honom, hvilat på aposteln Petri graf. I
kraft af förbindelsen med den allmänneliga kyrkan och med hennes
målsman, den helige fadern, som var den helige Petri efterträdare, hvilket sär-
1 Jfr stillest&ndsfördragct vid Edsviken af den 15 april 1371 (i riksarkivet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
