Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt åt hans söner, Henrik och Albrekt, hvilken senare några år derefter
blef Sveriges konung, i ärftligt län södra Halland jemte tvenne dertill
gränsande härad i Skåne. Så säker om medhåll af de store kände sig junker Erik
redan nu, att han lofvade, att det senare förläningsbrefvet skulle förses med
alla svenska biskopars och de 22 verldsliga rådsherrarnes sigill — ett löfte som
han dock icke kunde infria, alldenstund några af dem fortfarande höllo med
konnng Magnus. Sjelf hade han ännu icke något stort sigill, utan beseglade
med sitt sekret (fig. 23). Det var tydligen hertig Albrekt som hade låtit
uppsätta detta bref efter något i Tyskland brukligt formulär. — Konung
Valdemar iakttog ännu en af bidande ställning, så mycket hellre som han kunde
vänta inom eget land ett uppror, hvilket ock utbröt om våren 1357.
Då junker Eriks anhang som orsak till upproret mot sin laglige herre
uppgifvit allenast det, att konung Magnus åt hertig Bengt gifvit så stora
för-läningar och derigenom skadat kronan, har det, genom de två utanför
Var-berg utfärdade förläningsbrefven, fält domen öfver sig sjelft och hela sitt
tilltag: nu voro vigtiga län bortgifna åt utländingar, det ena med arfsrätt,
hvarigenom otvifvelaktigt kronan skulle komma att lida vida större skada.
Den öfverenskomna förlikningen slöts i Jönköping den 28 april 1357.
Då hertig Albrekt var skiljedomare, var det naturligt, att utgången skulle
blifva till skada for konung Magnus. Han måste till sonen, som nu far bära
konungatitel, afetå södra Halland, Skåne med Hven, Lister, Bleking, Kalmar
fögderi, Värend och allt det öfriga Småland utom Finveden, samt Visingsö,
Östergötland och Finland, äfvensom förklara, att hertig Bengt, hans broder herr Knut,
herr Abjörn Munansson, som hade fört befalet på Varbergs hus, och andra
hertigens anhängare skulle förvisas från Sverige, Norge, Halland och Skåne.
Konung Magnus skulle vara sonen behjelplig, qm så behöfdes, att
upprätthålla hans makt inom det till honom afträdda området; tvistemål som Erik
icke förmådde slita skulle få hänskjutas till konung Magnus och det gamla
rådet. Alla handlingar rörande besittningsrätten till Skåne skulle för båda
konungames räkning förvaras af fyra biskopar och fyra rådsherrar. Alla
fångar skulle frigifvas och de förluster de lidit ersättas. Som lön för sin
möda öfvertogo fredsmäklarae Borgholms slott med Öland, hvilket genom
hertig Valdemars enkas, fru Ingeborgs död åter hemfallit till kronan, och
måste konung Magnus, genom anvisning på tre års uppbörd inom Dalarna
och tre upländska härad, betala till hertig Albrekt 12 000 mark penningar.
Den med så dryga uppoffringar köpta freden hade dock allt för liten
trygghet; under medeltiden höll man det icke så noga med slutna fördrag.
Under stilleståndet som föregick förlikningen i Jönköping hade strider rasat
här och der i landet. Konung Magni män hade till och med haft lyckan att
fa i sina händer konung Eriks marsk herr Magnus Nilsson, en måg till
väpnaren Johan Kristineson (sparre), hvilken från böljan hade trädt på Eriks sida.
Det gick ej bättre efter jönköpingsmötet. Konung Erik, som i maj varit
tillsammans i Skåne m§d fadern och sin broder konung Håkan, besöker
sedermera Finland och bryter, återkommen till Sverige, helt öppet fördraget. I
’ >oQle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
