Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 19 juli seglade konung Valdemar åter till Helsingör.
Fiendtlig-hetema instäldes och konung Magnus vände åter till Sverige. En svensk här,
vid hvilken befann sig jarl Erengisle Sunesson, låg vid den svenska gränsen, vid
Rönneå — och Helsingborgs fäste innehades af den ene skiljedomaren. Men
denne, åt hvilken så mycket var anförtrodt, var en man utan heder — hertig
Albrekt, som ännu icke hade förgätit fördraget af år 1350, enligi hvilket han
skulle fa 10 000 mark silfver, om han skaffade Helsingborgs hus i konung
Valdemars händer.
En af de nesligaste tilldragelser, som tidhvarfvets historia har att
uppvisa, följde inom en månad. Hertig Albrekt, som nu var konung Magni man,
uppgjorde med hertig Erik af Sachsen, att denne skulle afstå Plauen (i
Altmark) mot Gadebusch (i Mecklenburg), som sedermera skulle utbytas mot
Boitzen-burg (likaledes i Mecklenburg). Konung Valdemar, som var medlare, fick till
35. Viaby söderport och angränsande stadsmur (det nuvarande utseendet).
lon derför Helsingborg, hertig Albrekt fick Plauen, men lemnade aldrig den
derför betingade ersättningen, »och blef så,’säger den tyske kronisten
Det-mar, den gode hertig Erik af Sachsen bedragen».
När denna öfverenskommelse ingicks, i böljan af augusti 1360, var konung
Magnus, såsom sagdt är, i det öfra Sverige. De svenska stormännen med
hären lågo stilla vid riksgränsen. Det omtalas allenast, att de kommo i
tillfälle att dräpa hertig Bengt Algotsson, som ovisst af hvilken anledning
befann sig i eller just kom till Skåne.
Vi kunna icke undgå att fråga: hvems var felet. Så få och enstaka
äro uppgifterna, att vi hafva svårt att göra den utredning som är nödig för
att kunna fålla en dom. En väl underrättad samtida krönikeskrifvare i
Danmark säger, att konung Magnus såg sig icke kunna väYja sig mot
Valdemars öfvermakt. Detta synes antyda, att han icke var så som sig borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
