Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke med ledning af ännu bevarade urkunder se, huru vida alla lagmännen
voro närvarande — hvilket dock knapt är troligt; vi veta icke ens, hvilka vid
den tiden innehade lagmansvärdigheten i Vestmanland, Vestergötland och
Småland. Men äfven om allt blifvit vid detta tillfälle iakttaget på det
noggrannaste, var hertig Albrekt ingalunda valbar: ehuru genom sin moder
härstammande från äldre konungar i Sverige, var han icke, hvad lagen fordrade,
en inländsk man. I öfrigt hade stormännen inkallat en ny konung, utan
att hafva uppsagt den gamle tro och lydnad, utan att hafva haft giltig
anledning till en sådan uppsägelse; de mecklenburgska hertigarne hade trängt
sig in i Sverige och der begynt fiendtligheter utan föregående
krigsförklaring. De stormän, som vållat allt detta, voro
lagbrytare, och det är ingalunda tvifvelaktigt, hvilka
beve-kelsegrunder dervid drefvo en och annan af dem. Herr
Nils Turesson mottog redan den 9 september 1363 af
Bo’Jonsson och tvenne mecklenburgare skriftlig
förbindelse, att alla de bref han mottagit af Magnus och
Håkan angående Viborg och andra län skulle af de
mecklenburgska hertigarne, »så snart de med Guds hjelp
kommit till åstundad ställning i Sveriges rike»,
stadfastas, äfvensom att de skulle ersätta alla förluster,
omkostnader och mödor som kunde följa med det af
honom å nyo öfvertagna drotseteembetet.
Konung Albrekt, som redan valdagen begynte, till
formån för Upsala domkyrka, utöfva sin konungsliga
domaremakt, lemnade snart Upsala. Någon eriksgata
kunde han icke företaga, ty allenast mälarlandskapen
hade underkastat sig, icke ens de fullständigt. Ty när
fejden böljades i mars månad samma år (1364), rönte tyskarne
och deras anhängare äfven inom dem motstånd, hvilket de j
likväl, enligt hertig Albrekts uppgift, bröto. De ryckte
fram mot vester, stormade det befästa Sundby vid
Hjel-marsund och Örebro hus. »Konung Magnus, heter det
vidarer i hans bref, och * hans son Håkan ströfva som
flyktingar inom och utom riket, utan att veta hvar
de skola kunna eller vilja luta sitt hufvud, utan att
hafva några fästen i hvilka de kunna fatta fast fot med undantag af
Var-berg.» Äfven grefve Henrik sände till hansestäderna ett bref daterad t i
Örebro den 14 mars, hvilket synes dela våra tiders segerbudskaps lyte,
öfverdrift. »Vi helsa, heter det, uppriktigt och vänligt herrar rådmän i
sjöstäderna. Ers älsklighet vete, att vi med Guds hjelp underkufvat nästan
hela Sverige och intagit alla fästen, förstört några och försett andra med
besättning, vi hafva tagit mer än 150 fångar af riddare (och svenner). Nu
skola vi just rycka öfver skogen till Svaneholm och med Guds bistånd ämna
vi äfven besöka Skåne, ty andra fästen åsterstå nu icke än Svaneholm och
Sked af silfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
