Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finnes en visa om konung Albrekt, icke illa skrifven, som i en
allegori med ty åtföljande förklaring framhåller missförhållandena under
denua tid. Författaren skildrar en vän lund, »den vänaste man hafver med
ögon sett», rik på allsköns frukter och kryddor, och deri finnes en hage, i
hvilken ädelstenar äro ymniga, men höfdingen, som egde lunden, aktade ej
hans kostbarheter, utan släpte dit in
ulfvar och björnar; till sist kom den
som visste både hål och graf;
der var i aldrig så ärlig qvist,
han har honom förderfvat med sin list,
der var uti aldrig så djup en rot,
han hafver henne npprifvit med sin fot.
Den ädla lunden är Sverige,
som nn hafver varit i hårda band,
de svenske herrar och välborne män
de komma sina ord nn ingenstäds fram
före den starka tyska tunga,
de vilja förtrycka både gamla och unga.
Höfdingen är konung Albrekt.
Honom tycktes detta allt vara väl,
allahanda otama djur, pantrar, lejon,
□öde räfven,
att svenske riddare skulle honom tjena
och skulle intet fånga till löna,
fastän de miste både sadlar och hästar —
fastän de förtärde både hus och jord.
Annorledes omhuldades tysken i Sverige.
Han kom aldrig så arm af Tyskeland,
hade han ett svärd uti sin hand,
kunde han dansa, springa och hoppa,
han skulle hafva skälla och gylda klocka1
och dertill hundrade lödig mark; —
den slägt var vorden omsider så stark,
den fylde i Sverige både skog och mark.
Med pantrar och lejon menades konungens rådgifyare och andra, som hade
forrådt sin ^ätte herre, med ulfvar och björnar menades hertigar och grefvar,
som ville i Sverige samla rikedomar.
Hvar de kommo i bondens hus,
de lemnade hvarken mat eller ljus,
de forderfvade både hö och korn,
röfvade bort sölf, kläder och djurshom2,
de läto till Stockholm med slädar köra,
sedan till Tyskland med skeppeu föra.
* Gud och sankte Erik dem sände en näpst,
att de tarfva icke läkare, utan prest!
Mer än öfver alla andra harmas dock
han menar legodrängen
som hafver förderfvat både åker och äng.
De vilja alla till hofvet rida
mot bondens kornlada att strida.
Pick han en kogerbössa och pilar uti,
då skulle ju bonden till skogen fly,*
spångadt (beslaget) bälte och krusadt hår,
rostadt svärd och stålhandske vid hans lår,
rider i gård och går i stuga,
sedan vill han fattige bonden truga.
»Hustru, hvar är din unga höna?
Den skall du ej längre för mig löna,
författaren öfver räfveu, med hvilken
ligger hon sig i bänk eller pall,
bär henne fram och iiggen all,
hon sitter ej så högt å rång,
jag slår henne neder med min spjutstång.
Hafver du ej mer än eua gås,
den skola vi i afton hafva till krås.»
Han beder upptända femton ljus,
han dricker och skriker i fullan dus.
Det månde de ädla bönder söija,
att legodrängar skola dylik lek uppböija.
1 Mnn bar denna tid ofta bjellror fasta på kläderna.
2 I välmående has fannos vanligen m&nga dryckeshorn större och smärre.
Google
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
