Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter att liafva af Stockholms stad tagit ny trohetsförsäkran jemte lofte,
att hans ätt skulle följa honom på den svenska tronen, begaf sig konung
Albrekt (1388) öfver till Tyskland, hvayfrån han återvände under vintern med en
väl utrustad här. Från Kalmar, der han landsteg, begaf han sig till
krigsskådeplatsen i Vestergötland, hvarest den svenska hären och fru Margaretas
män ansträngde sig för att få i sina händer det vigtiga Axevalls hus. Från
Rumlaborg, som intogs, tågade han uppåt Vestergötland, men vände tillbaka
vid underrättelsen, att en dansk-norsk här ifrån Halland hunnit fram till
Jönköping. Herr Erik Kettilsson och de svenska herrarne förenade sig med den
dansk-norska hären, och den slutliga striden utkämpades, under marsk Eriks
befäl, på den öppna, delvis vattensjuka slätten i Asleds socken, nära
Falköping, den 24 februari 1389. Herr Erik hade förmånen att välja stridsplats
och uppstälde sin här så, att han å ena sidan skyddades af Mösseberg, på den
andra af kärret. Konung Albrekt var nog oklok att låta en del af sitt folk
försöka tränga fram öfver det frusna kärret, men hans oförvägna skaror
fastnade, och återstoden blef slagen. Rimkrönikan berättar:
Som en sol de tyske skina,
så voro deras tyg och harnesk fina–––-
förr än det kom, att de skulle strida,
de svuro, att svensken tordes ej bida,
tysken svor vilja binda tre —
honom vändes allt hågen, när han fick dem se.
De svenske kommo först på den bana
med sä mängen härlig fana
af de tre rikens banere,
än hade de tyske många flere
af hertigar, grefvar och banere herrar,
ehvad dess mer, dem vardt dess värre.
Drottningens folk de vunno der seger,
konungens skada var mycket dryger,
han vardt der sjelfver fången då,
hans son hertig Erik ock så •
och än andra hertigar (grefvar) tre,
af Holstein, Reppin (Ruppin), Stargard voro de.
Nitton hans riddare blefvo der död’
för utom svenner som ock ledo den nöd.
Sjelfve vållade de sig den vånda,
hade de blifvit i deras lande
och låtit svenske med deras konung råda,
då hade de ej lidit dylik onåda.
Drottningens riddare slogos der åtta,
och mangen hennes sven i samma måtta.
Gerhard Snakenborg, som före slaget blifvit af konung Albrekt slagen
till riddare, flydde genast i stridens början med 60 män. Han och brodern
Heine drogo sig till Kalmar, hvars höfding, herr Vicke van Vitzen, hade fallit
på konungens sida i slaget.
Härmed var det slut på konung Albrekts välde i Sverige. Den fångne
konungen fördes från slagfältet till riksgränsen för att der möta sin
segerrika fränka. Hans vidare öden få vi lära känna i nästa afdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
