Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demars konungadöme varade icke längre än till år 1330, då han återgick till
sitt förra hertigdöme, och som ersättning fick då grefve Gerhard Fyen som
arflän, med rätt att, derest hertig Valdemar aflede utan arfvingar, fa
utbyta Fyen mot Sönder-Jylland. Som pantlän fingo holsteinarne kort
derefter mottaga Nörre-Jylland. Konung Valdemar Atterdag vinnläde sig under
liela sin regering att liäfva de missförhållanden, som under konung Kristofers
tid hade uppstått, och måste för sådant ändamål tidtals göra eftergifter åt
några, för att af dem vinna frid och hjelp, tidtals åter af dem söka återvinna
hvad de innehade af danskt land. Så äfven med holsteinarne, hvilka till en
början fingo i stället för Nörre-Jylland det för dem, genom sitt läge invid
Holstein, vida behagligare Sönder-Jylland, men som sedermera fingo nöja sig
med att åse, huru konungen, genom panters igenlösande, återvann det ena
sondeijylländska området efter det andra. När konung Valdemar dog, skyndade
sig holsteinarne att åter taga det af dem så ifrigt eftersträfvade landet i
besittning, och drottning Margareta, som den tiden icke förmådde tillbakavisa
deras anspråk, öfverlemnade år 1386 Sönder-Jylland som ärftligt län åt en af
dem, grefve Gerhard VI; fördraget stadfästes ytterligare år 1392.
Denne grefve Gerhard, som antog titeln hertig af Slesvig1, kallades, så
.snart Erik hade blifvit dansk konung, att hylla honom% men vid detta
tillfälle yppades olika meningar angående hertigens skyldigheter. Drottningen
fordrade af honom vasalltjenst, under det han, åberopande sig på tidigare
löften, icke ville medgifva någon krigstjenst annat än till rikets försvar, ehuru
väl han äfven annars ville göra krigstjenst, dock mot sold. Emellertid aflade
hertigen sin hyllningsed, men fick icke, enligt tysk sed, hertlgdömet sig
öfver-låtet som län medelst fanas öfverlemnande. För större säkerhet lät konung
Erik uppsätta ett af vitnen styrkt bref, att han hade tillbjudit hertigen länet
på öfliga vilkor, men att denne hade vägrat att mottaga det. Hertigen
stupade under en strid mot ditmarskerne år 1404, efterlemnande sin maka
Elisabet, en syster till konung Albrekts senare gemål, och tre omyndiga söner
samt en hersklysten broder, grefve Henrik, biskop af Osnabriick.
Hertiginnan, som fruktade svågerns planer och dessutom hade att göra med
motspänstiga undersåtar, vände sig till fru Margareta med bön om hjelp, hvilken
denna icke var sen att lemna. Hon åtog sig fru Elisabets och hennes
söners sak, men begagnade sig af tillfället for att genom inlösning af pantlän
vinna för Danmark den ena delen af hertigdömet efter den andra. Farhågan
att förlora hela landet förmådde år 1408 fru Elisabet att ingå ett förbund
med svågern, och holsteinarne begynte år 1410 ett krig mot Danmark, ett krig
som, till konung Eriks skam och hans rikens stora skada, varade i årtionden.
Kriget fördes med vanlig våldsamhet. Holsteinarne nedbröto den
slesvigske biskopens slott, hvilka voro pantsatta till konung Erik, och öfverföllo
biskopen i hans boning, dödade och misshandlade hans folk och sårade
honom sjelf, hvarefter de satte honom på en halt, långhårig häst och förde
honom i sådant skick genom landet, till dess de kastade honom i ett fängelse. 1
1 Förut kallades landet alltid Sönder-Jylland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
