Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ceremonierna, utan hela frågan skulle öfverlåtas till afgorande åt en domstol
sammansatt af danskar och slesyigare i samma antal. Domen skulle af kunnas
på ett möte i Nyborg, hvilket kom till stånd i juli månad år 1413. Frågan
ansågs i viss mån gälla hela norden, åtminstone voro norrmän och svenskar,
t. ex. biskop Knut Bosson i Linköping, närvarande vid mötet.
Hertig Henrik af Braunschweig, de holsteinska grefvarnes förmyndare,
försökte fore mötet att genom eftergifter vinna konung Erik, men när mötet
väl var öppnadt på torget i Nyborg, fordrade han för sina fränder formlig
belåning med hertigdömet Slesvig. Konungen vägrade, under förklaring att
de unga grefvarne icke hade det minsta lagliga anspråk på detta län, och
hänsköt, i enlighet med koldingsfördraget, saken till en skiljedomstol. Sjelf
nämde han sex danska riddare, hvilka togo plats på torget i Nyborg, för att
afbida holsteinarnes sex domare. Men dessa kommo icke. Hertig Henrik
vägrade att välja några domare, vägrade att erkänna koldingsfördraget, ehuru
det hade blifvit högtidligen stadfäst år 1412, men erbjöd sig att sända sex
holsteinska riddare för att vidare underhandla. När konungen förnummit
detta svar, reste han sig från sitt säte och sporde de närvarande, om han
kunnat göra mera för att fullborda hvad detta möte skulle uträtta. De
församlade ropade nej, och konungens kansler biskop Peter i Roskilde instämde
hertig Henrik att för sitt beteende svara inför rikets domare och parlament.
Fyra nordtyska furstar, från Pommern, Mecklenburg och Lauenburg, som
deltogo i dessa förhandlingar, stodo på konungens sida. När dagen kom för
undersökning och domens fållande, hade hertig Henrik lemnat staden och
ingen uppträdde å hans myndlingars vägnar. Emellertid framstäldes
konungens anklagelsepunkter, och genom domen, som derefter afkunnades,
förklarades Sönder-Jylland återfallet till den danska kronan och skulle holsteinarne
ersätta all den skada de hade vållat. Konungen sökte och vann sedermera
sin kusin kejsar Sigismunds stadfästelse af domen. Den braunschweigske
hertigen drog sig nu ur spelet. Den äldste ‘af haDS systersöner, grefve Henrik
af Holstein, som hade blifvit myndig, infann sig hos konungen, bad att få
Slesvig som län och erbjöd sig att i sådant fall fullgöra alla en låntagares
åligganden — det var detta hans fader tidigare hade vägrat — men
konungen svarade nej. Domen skulle gå i fullbordan, först derefter ville han tillse,
om han kunde göra något af nåd.
Nu var kriget oundvikligt. I början af år 1415 utkräfdes en krigsgärd
i de tre nordiska rikena, och manskap utkallades äfven från Sverige för att
deltaga i belägringen af staden Slesvig. Konungens ställning styrktes
dessutom derigenom, att herr Erik Krummedike och några andra holsteinska
adelsmän, hvilka hittills hade hört till hans envisaste motståndare, öfvergingo på
hans sida. År 1417 föll staden i konungens händer, men han visste icke att
fullfölja segern. De svenska krigarne förklarade, när de i hemmet berättade
om fälttåget, att hade konungen genast stormat Gottorps slott, holsteinarnes
sista bålverk, hade han vunnit det. Det säges, att en dansk riddare hade
enträget uppmanat konungen att storma slottet, i hvilket fall han helt lätt
VjOO^lC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
