Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större än de danska som kyrkor äro större än hus. Under det herr Steen
låg med sin flotta stilla i fåfäng förbidan, att stralsundames skepp skulle
komma for att sluta sig till honom, låter konungen sin flotta rycka fram i
tvenne afdelningar, af hvilka den starkare i grund förstörde hanse flottans
ena eskader. Lika bra gick det icke för unionsflottans andra afdelning,
hvilken anfördes af den svenske riddaren herr Greger Magnusson (af ekaslägten).
Rimkrönikan berättar:
De stader fingo så stor skada då,
en sådan månde de aldrig få.
De svenske voro med i den skara,
Greger Magnusson månde der höfvidsman vara.
Af Sverige följde honom mången god man,
det må man väl saga med sann.
De sökte de ltibske med stor mandom,
det gjorde de ädla hjeltar from’;
de tjske kommo för dem i nöd.
Lfibeckarne förde sina fångar till sin
De tyske samla sig dä samman,
det gick de svenske då af gamman,
de tyske dem då gripa och slå,
ingen undsättning kunde de fa.
De svenske ledo der stor nöd,
mången god man blef der död,
de der lefvande måtte blifva
skulle sig till fångar gifva. ~
hemstad,
stor pina de dem der gjorde,
de satte dem i tom och stockar.
Fångame sände bud till konung Erik, med begäran att han, såsom sed den
tiden var, ville utlösa dem ur deras fängelse. Men
stundom ville han dem ej höra
och aldrig från fängelset qvitt’ dem göra,
de skulle sjelfva lösa sig
eller blifva der fångar evinnelig,
sjelfve skulle de ock betala deras kost,
det var dem jämmer och ingen lust.
Stundom fingo de lof att hem fara,
ty de der mycket skyldiga voro,
fäderne och möderne satte de till pant.
När de med deras beskattning utforo,
konungs vitalier fore dem voro,
de togo allt det de då hade.
Ofta de det för konungen klagdc,
det kunde dem icke forslå,
de kunde ej dess mera rätt få.
Under den närmaste tiden fördes nu kriget hufvudsakligen till sjös.
Kapare utrustade af de tyska städerna svärmade omkring for att plundra, men
visade sig ibland föga manhaftiga, när man ville draga dem in i allvarlig
strid. Ibland företogo de dock med samlad styrka allvarliga anfall, såsom när
de år 1428 angrepo Kjöbenhavn i akt och mening att der förstöra den danska
flottan. Deras anslag gjordes likväl om intet af besättningen på Kjöbenhavns
hus, hvars mannamod uppeldades af drottning Filippa. Konung Erik sökte
hålla Öresund, den stora stråkvägen för handelsfartygen, besatt och kallade
för sådant ändamål dit ned den svenska flottan (1428). Hon kom i augueti,
med två tusen mans besättning, af hvilka dock allenast 400 voro fullt
beväpnade, och med brist på så väl mat- som dryckesvaror. Rådet i Stralsund,
som fått närmare uppgifter om flottans beskaffenhet, vet att berätta, att
svenskarne voro i så stor nöd, att de måste dricka vatten, och att de, när
konungen icke lemnade dem proviant, hotade med att vända åter till hemmet.
Afven det följande året (1429) låg den svenska sjömakten i Öresund,
fortfarande 9aknande det nödvändigaste och knotande öfver konungens ovillighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
