Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ännu finnes i behåll, se vi bilden af den korsfaste och nedanför honom,
vid sidan, Englands kungliga vapen (fig. 141).
De följande årens krigshistoria är icke värd att här omtalas; det var
hufvudsakligen småstrider utförda af begär att vinna rof. Några mera
framstående drag af tapperhet å den ena eller andra sidan finnas icke antecknade,
en och annan gång deremot hvad bytet kunde vara värdt. Lyckligast voro
i detta afeeende holsteinarne, som år 1429 efter häftig strid togo de svenska
skepp, som till Danmark skulle föra konungens i Sverige uppburna inkomster.
Fångarne och rofvet infördes till Wismar.
Ej heller om de tröttande underhandlingarna är här mycket att säga,
ehuru väl äfven svenskar deltogo i dem å konungens vägnar. Ställningen
mellan de krigförande makterna hade småningom blifvit något förändrad.
Holsteinarne förde visserligen fortfarande krig, men deras åtgöranden träda
i bakgrunden för det vida vigtigare förhållandet till hansestädema. Mellan
dem förstod konung Erik att stifta split; Rostock, hvarest han understödde
det demokratiska rådet, och Stralsund, mot
hvilket drottning Filippa hade år 1429
utrustat en flotta, som dock blef slagen, men
hvilket aldrig var en synnerligen ifrig
fiende, alldenstund borgerskapet icke var
otillgängligt for bearbetning af Eriks fränder,
de pommerska hertigarne, slöto år 1430
särskild fred, lemnande de fyra andra städerna,
Hamburg, Ltibeck, Wismar och Ltineburg,
att efter behag fortsätta den betungande
striden. I stället rådde i de preussiska och
livländska handelsstäderna, som skulle vara
neutrala, mycken ovilja mot konung Erik
och hans undersåtar, så att svenskarne
klagade bitterligen Öfver de oförrätter Och för- H2. Konung Eriks sigill’,
luster de lidit i de östra städernas hamnar,
de enda soip stodo dem öppna. Hansestädema hade dessutom försökt att
egga ry8sarne till fejd. Den tyska ordens högmästare, for svag atf uppträda
fiendtligt, sökte värna de sina genom att ifra för fredsslut eller åtminstone
stillestånd, och han gick deri äfven kejsar Sigismunds ärenden. Men än voro
konungens vilkor för dryga, än ville hansestädema icke lemna holsteinarne i
sticket. År 1431 fordrade hansestädema att återfå sina gamla förmåner,
hol-stcinska grefvame erbjödo sig att med fotfall anhålla om hertigdömet som län och
förklarade gjg villiga att derför göra konungen som sin rätte länsherre tjenst;
båda parterne ville gerna hafva fred, men i nödfall nöjde de sig med ett
flerårigt stillestånd. Holsteinarne fiugo sin vilja fram, men städernas for- 1
1 Secretu[m] Erici dei gr[aci]a regnor[um] Dacie Svecie Norwcgie alauor[um]
gothorjum] q [a e] regia et ducia Pomarn[ie] (Eriks af Guda n&d rikenas Danmarks, Sverige«
och Norges samt slavernes och götarnes konungs och Pommerns hertiga sigill).
Svtrigu historia. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
