Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fredsfordraget intet; han och Erik skulle icke hjelpa hvarandras fiender,
der-emot bistå hvarandras undersåtar. Konung Erik skulle för Danmark få behålla
en del af nordvestra Slesvig.
Sverige, som i striden hade intet särskildt intresse, hade gång efter
annan fatt underkasta sig dryga krigsgarder och utsände år efter år
krigar-skaror, af hvilka många omkommo och de återvändande allt för ofta voro
utarmade. För att lindra smärtan af förlusten hade man icke den
upplyftande känslan att åtminstone hafva kämpat för ett godt ändamål.
Framgången, om en sådan hade vunnits, hade för Sverige varit utan nytta.
Konung Erik hade genom sitt krig mot de holsteinska grefvarne visat
sig vara en mycket dålig regent. För en fråga, som gälde allenast ett af
hans länder, hade han kraft af de andra dryga uppoffringar. Man märker
visserligen emellanåt, i småsaker, drag af klokhet, såsom när han ville gynna
de holländska städerna på bekostnad af de öfvermodiga vendiska hansestäderna,
hvilka, just emedan de voro nordens grannar, voro så mycket farligare, och
när han begagnade sig af de inre missförhållandena inom dem för att bryta
deras enhet och vinna bundsförvandter. Men han var allt för svag, för att
dessa bemödanden skulle kunna gå in i en väl ordnad fälttågsplan, och när
de förekommo isolerade, kunde dessa hans åtgärder icke annat än hos
mot-ståndame väcka förbittring och egga deras motståndskraft. I Sverige måste
hela kriget framkalla och öka ett stort missnöje med hans regering, så mycket
mer som den inre styrelsen, till hvilken vi nu öfvergå, hade ensamt varit
tillräcklig att väcka hos större delen af befolkningen en stark förbittring.
De inre förhållandena i Sverige 1412—1434«
Mynt — Skatter. — Konung Eriks besök i Sverige. — Rlttsklpning. — Eriks försök att göra Bogigliv
sf Psasern till tronföljare. — Konungens ingrepp i de tndliges mnkt. — Erkebiskopsstolens beslttinde med
orirdigi min. — Jöns Jerekinsson erkebiskop. — Missnöje i lindet — Firsoter ock kård tid. — Förllningir
åt ntiladlngir. — Vtllndski fegdin förtryck. — Jösse Eriksson. — Engelbrekt Engelbrekttson. —
Diliböa-dene resi sig 1434. I
I ett afseende måste kriget mot holsteiname utöfva en omedelbar inverkan
på Sverige. Så snart de sex hansestäderna uppträdt som konung Eriks
motståndare, måste de söka skada alla hans länder genom forbud att med dem
idka handel. Det är väl sant, att de sydöstra östersjöstäderna ansågos vara
neutrala, men inom dem var likväl, åtminstone under krigets senare del,
förbittringen mot konungen och dermed afvogheten mot hans undersåtar ganska
stor, och om dessa väl från det färre antal af hamnar som stodo dem öppna
lyckades erhålla de nödvändighetsvaror, som man måste hemta från utlandet,
så var alltid faran stor att å hafvet, som under de oroliga tiderna åter
upp-fyldes af sjöröfvare, mista allt det man nyss med dryga penningar hade
för-värfvat. Allt detta måste inom Sverige framkalla höga pris och nöd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
