Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
embete, allra minst magister Olof som hade sökt åstadkomma split i landet.
A andra sidan infordrades, i herr Olofs namn, utlåtanden af prester, flere
ädlingar, borgare i Upsala m. fl., hvilka alla förklarade, att hittills hade
alltid valen gått for sig utan någon inblandning från konungens sida,
med undantag af den gång då Jöns Jerekinsson hade blifvit vald, att
lagen alls icke kräfde, att den som valdes till erkebiskop skulle redan vara
riksråd, men väl att en nyvald konung skulle till riksråd kalla den
erkebiskop som fans, att aldrig, så långt man kunde minnas tillbaka, hade
erke-biskopen af Upsala varit sjelfskrifven riksföreståndare, men väl hade förr
funnits en tjensteman, kallad drotsete, som hade varit konungens närmaste
man och, om så behöfdes, hans ställföreträdare, men någon drotsete hade man
i Sverige icke haft på 44 år, allt sedan Bo Jonsson aflidit, samt slutligen att
magister Olof aldrig hade gjort sig känd som orostiftare.
Dessa svar äro ganska märkliga. Man kan visserligen i Sveriges äldre
historia uppleta fall, då erkebiskopen, med tillsidosättande af drotseten,
förestått en förmyndarregering, men detta hade kunnat förgätas af 1400-talets
män. Att det hade fallit ur minnet, visar huru litet det år 1432 öfverens- i
stämde med den allmänna meningen, att rikets styrelse skulle läggas i
händerna på landets främste andlige, hvilket likväl sedan skedde före
århundradets slut. Än mer märkligt är det, att när konungen å sin sida yrkar pa
erkebiskopens myndighet i detta afseende, men genom att till erkebiskopar
insätta en Jöns Jerekinsson m. fl. tydligen visar sig vilja försvaga landets
styrelse och sjelfständighet, då påminna så väl andlige som lekmän om
drotsete-värdigheten, dess häfd och nytta. Märkligare likväl än allt detta är en af
de frågor som af magister Olofs vänner framstäldes till besvarande: »Har
konung Erik svurit att bevara rikets sed och lag, när skedde detta och i
hvilkens händer aflade han eden?» Svaret lydde1, att konungen den heliga
Maria Magdalenas dag år 1396 hade, så vidt man visste, i öfverensstämmelse
med rikets lag, aflagt eden på evangeliet och i händerna på erkebiskop
Henrik, inför hans lydbiskopar, nästan hela rikets »baroni» och en stor
mängd af allmogen. Sjelfva frågan antyder en tanke på att beskylla konungen
för edsbrott, en tanke som just vid denna tid är ytterst märklig — icke fullt
halft annat år innan det svenska folket reste sig mot konung Erik.
Konungen och kapitlet hänsköto saken till påfven, vid hvars hof
magister Olof sjelf med sådant eftertryck verkade, att Eugenius IV stadfäste
hans val (augusti 1432). Detta hindrade dock icke konungen att i augusti
1433; då tre svenska biskopar voro hos hbnom i Kjöbenhavn, för att infor
de tre rikenas råd föra erkebiskop Olofs talan, tvinga dem »med våldsamheter
och hotelser» till att underskrifva ett vitnesmål, som talade mot domkapitlens
fria valrätt, ett vitnesmål, som biskoparne, så snart de till Sverige
återkommit, högtidligen återkallade, och i oktober samma år bröt herr Arencl sig
1 Man hade låtit en notarie undersöka den här ofvan (fig. 123) afbildade stenen vid Mora
och afgifva ett ntl&tande om dess inskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
