Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en nederbörd så ihållande, att den växande säden ruttnade, och i sammanhang
dermed hungersnöd och i två hela år en farsot som ryckte bort hela familjer
och lemnade hus alldeles öde, år 1423 åter en vinter så hård, att man åkte
på isen från Danzig till Ltibeck, från Pommern till Danmark. Under tider
mycket senare än konung Eriks har man i svåra naturtilldragelser, som ökat
nöden, sett förebud till ännu svårare olyckor, och väntan på dem har bragt
missnöjet till det yttersta.
Men en sak återstår oss ännu att berätta; det var den som rågade
måttet af den svenska allmogens lidanden och harm, och här kunna vi lika
litet som i de kyrkliga stridigheterna fritaga konung Erik från skuld. Öfver
allt i Sverige funnos utlähdska fogdar, hvilka voro illa sedda af folket såsom
främlingar och blefvo ännu mindre lidna, efter som det just var de, som
skulle sätta i verkställighet de påbud och anordningar, som gjorde konungen
och hans styrelse så illa omtyckta. Men om redan deras börd och ställning
framkallade allmogens afvoghet, så förvandlades denna snart genom deras
upprörande grymheter till hat.
Redan under medeltidens äldre skeden hade väl utländingar inkommit
till Sverige och småningom upptagits i landets högättade kretsar, men detta
var ett intet mot den mängd af tyskar som följde den
–––––––1 mecklenburgske konung Albrekt till hans nya land, oeh
I den tyska invandringen fortfor ännu under konung
I Erik, förstärkt allt sedan unionens begynnelse genom
inflyttande danskar. I tidens urkunder möta oss
alle-städes främmande namn, i synnerhet tyska: Ummereyse,
van Vitzen, Nipertz, Brandis, Pogwisch, Königsmark (fig.
109), Styke (fig. 150), Stralendorp, van dem Bergen,
Ro-150. Arend Stykes denkerke, Kröpelin m. fl. Det kan synas, som om denna
vapen. tillströmning af främlingar, som hade stora anspråk och
af konungarne rönte mycken ynnest, borde i hög grad
hafva väckt de inhemska svenska stormännens afund och agg. Det är väl
ock säkert, att dessa med harm sågo, huru konung Erik anförtrodde nästan
hvart enda svenskt fäste med alla de förmåner som tillföllo fogden åt
fram-lingame, men det synes å andra sidan, som om de högättade svenskame
mycket snart hade förlikt sig med dessa och sökt få med dem gemensamma
intressen. En vandring genom Vadstena klosterkyrka och en granskning af
de ännu qvarvarande grafstenar, som under tiden närmast före och närmast
efter år 1400 lades öfver klostrets gynnare, låter oss snart ana, huru många
gånger svenska och tyska ätter blefvo befryndade, och tidens urkunder lemna
ytterligare bevis derfor. Af Snakenborgame, som hade fått stora gods i
Vester-götland, var en, Heine, gift med Bengta Göstafsdotter af den gamla svenska
stureätten med tre sjöblad i skölden. Bo Jonssons son herr Knut var gift
med Ermegard Bölow (jfr fig. 99, s. 108), hvilken efter hans död äktade
grefve Hans af Eberstein och Nougarten (i Pommern), hvilken en tid var
höfding på Openstens hus och hade Gripsholm i förläniug. En fru Ermegards
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
