- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
193

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de födde strax barn. som voro dod\

. Mycken mer orätt han dem gjorde,
ho der granneliga efter sporde.

Hvad krönikan uppgifver vitnar om en sådan hårdhet, att man skulle
kunna känna sig benägen att misstänka en öfverdrift i skildringen. Man
har dock näppeligen rätt att utan vidare betvifla uppgiftens riktighet.
Medeltiden var en tid af skarpa motsatser, och man gick lätt till ytterlighet än åt
ett, än åt ett annat håll. Det finnes så många andra drag af vild grymhet
i medeltidens tidböcker, med afseende på hvilka man icke kan göra
nedprut-ningar på grund af någon rimlig misstanke om partiskhet hos sagesmannen.
För öfrigt försvinna ingalunda de täta utbrotten af en sådan tygellös
grymhet ur historien på samma gång som medeltiden upphör, de fortfara äfven
sedermera ganska länge.

Liksom folket i Borgesyssel icke kände sig
hågadt att på längden fördraga Herman Moltekes
öfvennod och hårdhet, hvadan det vände sig till
konungen med begäran om hjelp, så ock
dalamännen. Deras talan fördes af en väpnare
Engelbrekt Engelbrektsson, bosatt vid Kopparberget,
i midten således af landskapet, hvarest folket mer än
annorstädes, efter som Kopparberget hade vissa
köp-stadsrättigheter, samlades och af handlade sina
klago-äinnen. Icke långt derifrån låg för öfrigt Borganäs
fäste, der Jösse Erikssons underfogde helt visst icke
försummade att följa sin herres exempel. Engelbrekt
uppsökte konungen * i Danmark och sade honom:

»De fattiga bönderne i Dalarna bedja, att I för
Guds skull villen skilja ifrån dem Jösse Eriksson.

Han har, såsom I ofta sport, gjort dem mycken
orätt; hellre än de längre lida en sådan vånda,
vilja de gå från arf och eget, de lida hellre döden
än de längre utstå sådan nöd. Och, herre, deras
klagan är sannfärdig, jag sätter min hals till pant
derpå. Låt Jösse Eriksson fara hit, jag vill, tills han
kommer, sitta i edert fångatorn. Lät oss komma samman inför rätten och låt
känga den af oss som har orätt.» Konungen svarade, att han icke ville taga
någon befattning med saken, utan hänvisade Engelbrekt och hans skyddlingar
till svenska rådet, hvilket fick befallning att rånsaka i ärendet och anvisning att
likväl döma så, att de hjelpte Jösse Eriksson till rätta; befunnes han hafva
förgått sig, skulle de derom underrätta konungen. Rådet begaf sig till Dalarna,
fann fogden hafva felat och afgaf ett skriftligt utlåtande, med hvilket
Engelbrekt skyndade till Danmark, der han åter enträget förde allmogens talan.
Men konungen, vredgad öfver hans envishet och besvärad af hans vältaliga
framställning af den nöd, som tryckte det så gränslöst försummade Sverige,

Srtrigts historia. II.

152. Jösse Erikssons bild från
korstolen i Vesterås.

I statens historiska museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free