Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under en resa till det heliga landet hade han för sin kyrka anskaffat en mängd
kostbarheter. Åbo gamla
latinska biskopskrönika
afslutar sålunda
teckningen af hans öden: Magnus
hette han och stor
(mag-nus) var han, i råd var
han skarpsinnig; han
förde ett kyskt lefveme och
lefde mycket i enslighet;
hela Finland begråter
hans död.
Man var i Sverige
så lycklig öfver att i
Birgitta hafva fått ett
inhemskt helgon, hvars
rykte spridde en rik
glans äfven öfver
fosterlandet, att man gerna
ville få mera af detta
goda. Fyra svenska
biskopar ingingo år 1414
till påfven med en
ödmjuk anhållan, att
biskop Nils
Hermansson (död 1391), biskop
Brynjulf Algotsson i
Skara (död 1317) och
Ingrid, en enka på
konung Magnus
Ladulås1 tid, som utmärkte
sig genom sin fromhet,
vallfärdade till
Compo-stella, Roma och
Jerusalem och efter återkomsten
grundade ett systrakloster
vid den helige Martins
kyrka i Skeninge, skulle
förklaras för helgon.
Er-kebiskoparne i Lund och
Trondhjem äfvensom
konung Erik understödde
ansökningen, en
undersökning om de tre per- Biskop Henriks grafhäll i Nousis kyrka i Finland.
Srertyfi historia. II. Om inskriften se noten pl nästa sida. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
