Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en manstark trupp, fogden på, Elfsborg tvang han till stillestånd oeh fråntog
honom all befattning med det under slottet liggande länet.
Från Elfsborg begaf han sig till Axevall, under hvars belägring han
sjuknade. Efter att under mindre än fyra månader hafva uträttat allt detta,
kunde han hafva rätt att unna sig någon ro och red till Örebro, hvars hus
och län han sjelf innehade for lifstiden. Han hade knapt hunnit dit, förr än
ett bud anlände från det i Stockholm församlade riksrådet som önskade, att
Engelbrekt skulle komma för att deltaga i förhandlingarna. Utan att rygga
tillbaka for sin ohelsa, gjorde han sig i ordning till affärd. Innan han kom
att resa, infann sig herr Bengt Stensson (natt och dag) från Göksholm for
att med honom af handla en dem emellan varande tvist *. De kommo
öfver-ens att hänskjuta den till riksrådets afgörande och lofvade hvarandra frid
och säkerhet under tiden, Engelbrekt for sig, herr Bengt för sig och sonen
Måns. Engelbrekt bjöd honom sedan att gästa hos sig på Örebro hus.
Sjuk, så att han icke längre kunde stiga sjelf på och af hästen, red
Engelbrekt från Örebro ned till Hjelmaren och steg i en båt för att fortsätta
färden. Hans väg gick forbi Göksholm och han lät lägga till vid en holme
(lig. 174) i närheten, der han sökte värma sig vid en i hast upptänd eld. Om
en liten stund kom en båt roende från Göksholm. När Engelbrekt såg den,
sade han: »Nu mån I alla se, att herr Bengt vill visa mig den vänskapen
att bjuda mig hem till sig, men jag gitter det ej för min sjukdoms skull.»
Han sände dock ned till stranden för att visa Måns Bengtsson, som satt i
båten, hvar han beqvämast kunde lägga till. Denne sprang i land och rusar
upp mot Engelbrekt, som, stödd på sina kryckor, stod färdig att mottaga honom,
och tillropar honom: »Får jag ännu frid i Sverige?» Engelbrekt svarade, matt
af sjukdomen: »Din fader har tillsagt mig lejd, jag hoppas, att han för dig
omtalat den frid han lofvat mig.» Måns Bengtsson lyfte då en yxa som
han hade i sina händer, Engelbrekt sökte med kryckan afvärja hugget, som
skar af tre fingrar, och när han vände sig för att fly, gaf Måns honom tvenne
hugg bakifrån. För det andra segnade han ned mot en sten och dog. Den
liflösa kroppen genomsköts med pilar af mördarens följe. Rimkrönikans
författare utbrister:
Engelbrekt hade ofta för riket lifvet vågat, jungfru Maria, med din helga bön,
for hans bästa och andra flera, nu hjelp hans själ till himmelrikets lon,
han fick det dock ej njuta dess mera. alla Guds helgon i himmelrik
Herre Gud, som i himmelrike bor, bedjen for honom evinnelig.
late honom njuta, att han var Sverige tro (trogen),
På den sena våraftonen — det var den 27 april — fördes Engelbrekts maka
och svenner till Göksholm, utan att herr Bengt Stensson gjorde någon
invändning. Måns skyndade med en af den mördades svenner till Örebro, för
att med hans hjelp fa borgen i sitt våld, hvilket dock ej lyckades, tack vare
1 Herr Bengt Stensson hade som höfding på Telge hus låtit uppbringa ett lubskt
handelsfartyg, ehuru det svenska rådet hade tillförsäkrat hansestäderun fred och trygghet. Erik Puke
belägrade då, å Engelbrekts vagnar, Telge hus, som uppbrändes. Iläraf vållades oenigheten mellan
herr Bengt och Engelbrekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
