Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ötierh Nilsson. Herr Kristierns båda hustrur hade tyskt blod i sina ådror
och den osvenska, unionsvänliga politik, till hvilken han bekände sig,
hyllades af hans ättlingar, till dess en gren af dem, som knöt forbindelser med
Sturar och Bondar, anslöt sig till det fosterländska partiet. Till den grenen
hörde Gustaf Eriksson, som omsider uppsteg på Sveriges tron. i
Åt de öfriga ofvan uppräknade nya ätterna skola vi egna uppmärk- i
samhet vid de tidpunkter, då de begynte spela en rol i Sveriges historia.
Det är redan (s. 30 o. f.) påpekadt, huru stormännens slägtförbindelser
utöfvade inflytande på partigrupperingarna och dermed på Sveriges öden. i
Mer än någonsin tillförne eger detta rum under den tid, vi nu gå att
betrakta, en tid, då det uppstår mellan stormansslägtema en t&fl&n om
herraväldet i Sverige. Det var derför nödigt att före framställningen af den
följande tidens tilldragelser lemna några utkast till slägttaflor, som angifva de i
vigtigaste familjförhållandena och slägtförbindelserna. J
Ställningen i landet efter Engelbrekts död. 1436.
En tysk k röni keskrif rares omdöme om Engelbrekt. — Drotsete Krlstiern Kilsson (rase). — länken
Karl Knutsson (Bonde). - Marsken ock Erik Pnke. - Möte i Kalmar, Jnli 1436. - Fördrag mellan kmuglrik
ock svenskarne den 1 september samma &r.
Det omdöme om Engelbrekt, som uttalas i biskop Tomas’ ofvan (s. 234)
anförda qväde, står icke ensamt. En samtida tysk krönikeskrifvare, lflbeckaren
Herman Corner, säger, att Engelbrekt, en man med stor klokhet och
ihärdighet, reste sig med de sina, »dertill törhända korad af Gud såsom en ny
Saul och styrkt till att skydda sitt folk och att nedslå dem som hatade
rättfärdigheten». Rättrådig och lyckosam, anordnande rikets ärenden visligt och
väl, vann han genom redlighet och nit allas välvilja. »Man anser, att han
begynt fejden ingalunda af öfvermod eller hersklystnad; utan af innerligt
medlidande med det nödstälda folket, sättande det allmänna bästa framfor sin
egen fordel, sökte han, genom vapenmakt och genom att kalla kring sig till
detta heliga krig de tappra svenskarne, åvägabringa till rikets båtnad en
ordnad rättskipning och en förbättring af den oordnade styrelsen, hvilket han
tidigare hade förgäfves sökt utverka medelst många böner och mångfaldiga
föreställningar.»
Corners uppgift, att Engelbrekt tillvunnit sig allas, äfven prelaters och
stormäns välvilja, är, såsom vi af det föregående sett, icke fullt riktig.
Stormännen visade honom tvärt om mycken afvoghet.
Men stormännen sjelfva voro söndrade. Konung Erik hade, såsom vi
redan sett (s. 225), funnit sig nödsakad att för Sverige utnämna en drotsete
och en marsk. Det var måhända af statsklok beräkning som han till de två
värdigheterna nämde tvenne män, hvilka han visste icke skulle kunna draga
jemt med hvarandra; det är tydligt, att han af statsklokhet till drotsete nämde
den af de två, som hade en utpräglad förkärlek för unionen, ty drotseten
i
ii
i
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
