Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägenheter, framfor allt af Stockholms belägring. Men ögonblickets
verksamhet fängslade icke all hans uppmärksamhet, utan han vinnläde sig
der-jemte med all ifver om att, till stöd för sina framtidsplaner, bilda omkring
sig ett mäktigt parti, hvilket var så mycket nödigare, som i allmänhet de
högre ätterna mera hyllade den gamle drotsetens unionsvänliga politik. Den
framgång Karl Knutsson hade i sina bemödanden att vinna anhängare måste
dock å andra sidan skaffa honom ovänner i dem, som leddes af samma
ärelystnad som han. Det var en sådan, som icke kunde dölja sin harm, Engel*
brekts maktlystne anhängare Erik Puke, hvilken vid ett rådsmöte stalde till
Karl uppmaningen att kalla hem sina stöfvare, som från Erik lockade alla
hans svenner, i annat fall skulle han veta att slå dem öfver nosen. Marskeu
svarade fogligt, bad Erik, om han hade något att beklaga sig öfver, skaffa
sig på laglig väg rätt, och då Erik derpå utmanade honom till strid, svarade
han, att han, så länge Stockholms slott icke vore taget, icke hade tid att
tänka på enskilda stridigheter, men så snart fästet hade fallit, skulle han sta
honom till svars. Det var icke allenast Karls vänsällhet som väckte Erik
Pukes förbittring, utan äfven de förtroendeuppdrag som gåfvos Karl, Sa
fick han, och icke Erik, uppdrag att underhandla med den danska
besättningen på Nyköpings hus. Derifrån kom Karl åter till Stockholm i tid
för att säga farväl åt sin döende maka, som lemnade efter sig allenast ett
barn, den treåriga dottern Kristina, som sedermera blef gift med herr Erik
Eriksson (gyllenstjerna).
Sådana voro förhållandena, när vid valborgsm&ssotiden 1436 bud kom till
Stockholm, att Engelbrekt var mördad. Rådet utfärdade kallelse till ett
riksmöte i Upsala, i hvilket sex skattebönder från hvart härad skulle deltaga.
Det tyckes dock som detta möte aldrig kom till stånd, det har åtminstone
icke lemnat minsta spår efter sig i tidens urkunder. Någon tvingande
nödvändighet fans knappast att sammankalla en riksförsamling, ty
regeringsmakten var en gång för alla lagd i händerna på drotseten och marsken. Det
hade dock måhända varit klokt att låta allmogen, som nu hade mist sin
älskade höfding, få ett tillfälle att uttala sina önskningar, men äfven om en
sådan tanke i böljan gjorde sig gällande, torde man allt för lätt, vid närmare
eftersinnande, hafva uppgifvit den. Så litet aktade man folkets tycken oeh
tankår, att Karl Knutsson lät i alla rikets landskap utfärda skyddsbref för
Engelbrekts mördare, hvilken icke fick af någon ofredas. Man kan icke
gerna förklara detta på annat sätt, än att Karl ville, genom denna mildhet,
söka vinna för sig den mäktiga ätten Natt och dag, hvilket likvisst icke
lyckades honom. Måns Bengtsson vågade för öfrigt icke lita på kraften
af marskens försvarsbref, utan ströfvade under den närmaste tiden omkring
på Östersjön, som röfvare hemsökande strändernas inbyggare och plundrande
fredliga köpmansskepp. *
Vid pingsttiden skulle Nyköpings hus, hvilket konung Erik icke hade
kunnat sända någon undsättning, gifva sig i svenskames händer. Rådet
af-sände marsken att mottaga borgen utan att fästa afeeende vid Erik Pukes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
