Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om konungavalet stå icke i öfverensstammelse med den svenska landslagens
stadganden. Det var obestridligen godt, att regeringen anordnades for de
fall, då konungen icke var närvarande i landet; antalet af högre embetsmän
var ökadt, till hugnad för de store, för hvilka äfven utsigten var öppnad att
möjligen utses till konung. Mer än allt annat förtjenar det kanske vår
uppmärksamhet, att Gotland räknades till Sverige; svenskames anspråk i
detta afseende hade således blifvit godkända af de andra rikenas ombud.
Karl Knutsson fick i Nyköping veta, att konung Erik hade blifvit
förhindrad att komma till mötet i Söderköping, och red han då dit ned jemte
Erik Puke. Med stort följe red han in i staden, basunare och lekare gingo
i spetsen af tåget; men han kallades genast ut till Djursnäs (Jursnäs), en mil
från staden, der drotseten underhandlade med de andra rikenas råd. Han
svor här konungen huldhet och mottog derefter jemte drotseten de församlade
svenskames trohetsförsäkringar, hvarefter man, på hans enträgna uppmaning,
genast tvang de utländska fogdarne, som öfvervoro mötet, att afstå sina
fästen. Dessa öfverlemnades nu åt svenskar. Karls svåger herr Nils Stensson
(natt och dag) hugnades med mycket stora förläningar, Hans Kröpelin fick
till lön för sin vid många tillfallen visade redlighet Abo hus, Erik Puke fick
behålla Kastelholm. Stockholms fäste öfvertogs af drotseten och marsken,
den förre fick förborgen, den senare det fasta tornet eller adelhuset (jfr s. 135).
Alla voro dock icke belåtna med sakernas nya skick i Sverige. Herr
Broder Svensson, hvars deltagande i konung Eriks krig vi förut (s. 178)
omtalat, kom omedelbart efter mötet i Söderköping och förebrådde marsken hans
mannamån vid utdelningen af förläningarna. Dagen derpå blef han aflifvad.
Erik Puke uppviglade folket i vestra Södermanland och vestra Vestmanland,
Nerike och Dalarna och måste marsken gå ut mot honom med väpnad styrka.
I Vesterås lät han, för att injaga skräck hos allmogen, bränna fyra bönder,
i Torshälla (Torsharg) bröt han sig in i kyrkan och tillegnade sig stadsbomes
der förvarade egendom, Erik Puke sjelf blef af Karl Knutsson gripen och
sänd till Stockholm, der herr Kristiem Nilsson (i början af 1437) lät
halshugga honom. Enligt rimkrönikan hade Erik genom upprepad trolöshet gjort
sig fortjent af sitt öde. Deremot, enligt skildringen hos Ericus Olai, hade
han infunnit sig hos marsken på lejd och trots denna aflifvats, till sorg för
erkebiskop Olof, som i böljan tillstyrkt hans död, och biskop Tomas; som hade
varit löftesmän för lejden. Erkebiskopen skulle ej ansett sig efter detta värdig
att läsa mässan, förr än han hade fått påfvens absolution, hvilken dock icke
hann honom, innan haji under resa till rådsmötet i Kalmar afled, efter hvad
samtida visste berätta, förgifven i en dryck mandelmjölk, som någon af rikets
store hade sändt honom, den 25 juni 1438. Man har som bevis för biskop
Tomas1 sorg anfört hans visa »Det märke med sig», i hvilken bitterligt klagas
öfver trohetens försvinnande och i hvilken bland annat heter:
Det skedde i fjor
tro gjorde §tt mord,
Hon sitter och gråter,
hon kommer sent åter,
hon rymde så bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
