Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen, hvilken dock, hindrad af ett uppror af de jutska bönderne, som
icke ville erlägga den nya skatten, icke kunde komma förr än den 8
september. Man mottog honom med en högtidlig procession och bröt sedan upp
för att följa honom till Stockholm. Vid Södra Staket mötte dem marsken
med en stor skara. Följet var nu så ansenligt, att konungens embetsmän
klagade öfver brist på mat och öl, men Karl Knutsson gaf dem allt hvad de
behöfde. Konungen stannade ett par dagar på Valmundsön (nu Djurgården) och
gick sedan öfver till Södermalm, der svenskame, anförda af biskoparne, mötte
honom. Nu skedde det högtidliga intåget i staden. Konungen och marsken
gingo arm i arm, och folket mumlade hörbart, att det hade varit vida bättre,
om man till konung hade fatt marsken som såg mycket ansenligare ut. På
Stockholms slott var marsken värd. Den 13 september 1441 hyllades
konungen vid Mora stenar och den 14 kröntes han i Upsala, vid hvilket
tillfälle 70 svenskar, danskar och bairare slogos till riddare, främst af alla Karl
Knutsson.
Under tiden vistades den afsatte konung Erik på Gotland, hvarest han
hade åt sig uppbygt ett säkert fäste, Visborg. Åf fästet återstå nu allenast
oansenliga lemningar; om dess ursprungliga utseende kunna vi icke göra oss
en föreställning annat än efter gamla teckningar (fig. 183 och 184), hvilka
dock icke äro af så hög ålder som det vore att önska. Det var svårt att
föijaga Erik, hvilken ännu icke hade förlorat något af den’ envishet som hade
beredt hans rikens och hans egen olycka, och hvilken der borta hade en
sy-selsättning som passade hans oroliga och våldsamma lynne, i utplundrande
af fredliga sjöfarande. Han hade i sitt våld icke allenast fästet, utan äfveu
staden, som var, efter tidens förhållanden, väl befäst (fig. 185, jfr fig. 35).
Kristofer» regering (1441—1448).—Förhållandet till frfimmande makter.
Kristofers personlighet. — HnnsestXderna. — Kristefers eriksgata samt krtfning i Danmark 1445.
-Brkebiskopen i Upsala får titeln prlmns Sneelm. — Krlstofers ftrm&lntng med Doreten af Brandenbnrg. —
Den afsatte konnng Erik ock qjSrtifveriet i fotentfffn. — Tyska orden ock Gotland. — Krlstofers anfkllsplaner
mot Ryssland oek Lftbeek. — Konnng Kristofer, dVd i januari 1448.
Under det konung Kristofers val förbereddes, hade hvarjehanda rykten
om hans personlighet varit i omlopp: enligt somliga var han mycket barsk
och hård, under det andra sade honom vara ytterst godmodig och gladlynt.
Karlskrönikan, som likväl är något partisk, säger sig icke hafva en enda
dygd att berätta om honom; han var hetsig och vinnläde sig om att stifta
oenighet, han var dålig i tal och lefverne, svor och dobblade o. s. v. När
vi gå att granska de inre förhållandena under konung Kristofers tid, skola
vi se till, i hvilken mån de verkliga förhållandena gifva stöd åt detta klander.
Hans yttre politik är egnad att ådraga honom beskyllningen för ombytlighet
och brist på ordhållighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
