Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke ville gå i borgen för att danskarne skulle hålla det, af visade konung
Karl deras ombud. Danskame grepo då åter till vapen, denna gång vid
Sveriges östra sida. Herr Magnus Gren eröfrade Öland och konung Kristiern
tvang herr Erik Eriksson till ett stillestånd, enligt hvilket Borgholms slott
skulle öfverlemnas i danskarnes händer den 10 påföljande oktober, så vida
icke konung Earl dessförinnan hade kommit till undsättning, men deijemte
måste herr Erik förbinda sig att icke sända sin konung någon underrättelse
om det afslutna fördraget och den fara, som hotade ett af rikets vigtigaste
fästen. Den 10 oktober kom, och slottet uppläts åt danskame, hvilka, i strid
mot den slutna öfverenskommelsen, togo herr Erik till fånge och tillegnade
sig en del af hans dyrbarheter. Ett anfall ps* Kalmar hus blef deremot
till-bakaslaget af herr Gustaf Karlsson. Dermed afstannade tills vidare kriget.
Konung Karl var hela detta år förunderligt overksam. Sjelf gick han
icke i falt och föranstaltade alls inga större krigiska företag. Till sin svåger
herr Gustaf på Kalmar skref han ett lofordande bref i anledning af hans
bevisade mandom och nämde, att han, när vintem hade isbelagt sundet, ville
forsöka återtaga Borgholm. I januari 1457, sedan han hade firat bröllopet
mellan herr Tord Bondes syster Birgitta och herr Nils Sture (natt och dag),
bröt han upp för att rida till Kalmar, men när han hade hunnit ett stycke
ned i Östergötland, tvangs han att vända om genom underrättelsen, att ett
uppror hade utbrutit i Upland.
Det var erkebiskop Jöns, som hade stält sig i spetsen för detta. Vid
det nyssnämda bröllopet hade han varit konungens gäst, men de hade icke
vid skilsmässan varit de bästa vänner. Mångfaldiga rykten visste berätta,
att erkebiskopen sedan länge sökt åvägabringa en sammansvärjning, äfven
om han icke ville gå in på ett lönmord, hvilket en gång skall hafva blifvit
föreslaget. Förklaringar öfver erkebiskopens tvetydiga beteende hade
konungen stundom begärt, men de hade besvarats med trohetsförsäkringar och
vän-skapsbetygelser. Tiden var då icke inne för att öppet bryta.
Men nu fann herr Jöns tillfället vara kommet. Konungen hade
anförtrott honom att uppbåda folket inom Upland till det stundande kriget, under
det han sjelf skyndade ned till södra Sverige, men erkebiskopen fullgjorde
sitt uppdrag så, att han mot slutet af januari lät fängsla konungens fogde
på Upsala kungsgård och uppslå på domkyrkans dörr ett uppsägelsebref, i
hvilket mycket ondt sades om konungen. Med en del af det uppbådade
manskapet drog han derefter vester ut och satte sig i besittning af Vesterås hus.
Konungen, som af biskop Nils i Linköping hade fått underrättelse om
det utbrutna upproret, skyndade genast norr ut, först till Nyköping, der han
lät fängsla slottshöfdingen herr Erik Axelsson (Tott), hvilken tidigare hade
varit hans varme anhängare, men nu hade gått öfver till de missnöjdes sida,
och sedan till Strengnäs. Bud kom, att erkebiskopen med sitt folk redan
kommit öfver på södermanlandslandet, men spejare som utsändes kommo åter
utan att hafva sett fienden,.hvilken dock befann sig så nära, att han i
gryningen af den följande dagen (den 9 februari) kunde smyga sig in i staden
Goo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
