Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mars erbjöd sig Kristiem af Oldenburg att blifva Sveriges konung.
Hanlof-vade att hålla alla goda gamla sedvänjor, lagar och privilegier, de månde
vara gifha af den romerska kyrkan eller af Sveriges framfarna konungar,
furstar och furstinnor; att all kärlig förbindelse mellan de tre rikena skalle
upprätthållas; att ingen skulle for det pågående kriget mista sina gods i de
andra rikena; att så snart han hade blifrit Sveriges konung, skulle han i
svenska mäns händer öiverlemna Borgholm med Oland och Elfsborg med
underliggande län, och att Sverige fortfarande skulle ega samma anspråk på
Visborg och Gotland som fore kriget..
De första dagarna i juni hade konung Kristiern kommit med sin flotta
till skärgården utanför Stockholm. Han utfärdade der, den 3 juni 1457, en ny
skrifvelse, som var temligen oblyg. Han hade sport, skref han, att konung
Karl samlade i Preussen en stor här for att hemsöka Sverige med eld och
svärd, och nu vore han, Kristiern, kommen blott och bart för att från
Sverige afvända allt fiendtligt anfall och befria det från alla tyranniska afsigter.
Nu väckte hans vänner i Sverige tal om, att han, rikets fiende, skulle väljas
till konung, men sinnena voro ännu så litet förberedda, att konungen, på
erkebiskopens begäran, stannade ännu någon tid ute i skärgården, under det
bud utgingo, som kallade till ett riksmöte i Stockholm den 23 juni; det
är åtminstone troligt, att äfven de ofrälse stånden voro inkallade.
Dagen före den, då mötet sammanträdde, utfärdade konung Kristiern,
som med den danska flottan låg vid Kungshamn, vid norra mynningen af
Skurusund, ett nytt lockbref. De tidigare löftena stadfästes, alla föreningsbref
mellan rikena lika så, utom halmstadsfordraget af år 1450, hvilket förklaras
dödadt. Konungen, drottningen eller någon å deras vägnar skulle aldrig köpa
eller panta till kronan något frälsegods, ty dermed förnedras ridderskapet och
frälset och förminskas rikets tjenst. Efter som Sveriges lag förbjuder att
»minska, kronan», skola aldrig län bortgifvas som pant på annat vilkor, än att
den årliga afkastningen afdrages från skuldsumman. Ingen olaglig skatt
skall påläggas. Frågorna om Gotland, tullen vid Bohus m. m. skulle, sedan
Kristiem blifvit Sveriges konung, afhandlas vid ett särskildt möte.
Trots allt detta voro meningarna ännu delade och midsommarsaftonen
måste erkebiskopen gifva menigheten en högtidlig försäkran, att han aldrig
skulle erkänna en dansk som konung. Och likväl anstäldes samma dag ett
konungaval, den tyskfödde Kristiern af Oldenburg valdes, och
midsommarsdagen höll han sitt intåg i staden. Rimkrönikan säger:
I samma timme han Stockholm fick,
mot honom gingo munkar och prester,
allmogen, fruar och riddare de bäste,
de buro kors och fanor med mycken Bång
och var ibland dem mycket trång (trängsel).
Somliga logo och somliga falde tårar,
somliga voro glada och somliga gräto så svåra,
en del sade det var väl gjordt,
en del sade, hnru det går det varder väl spordt
Ericus Olai, en medlem af erkebiskop Jöns’ kapitel, fäller om alla dessa
förhandlingar, som slutades med Kristiems val, följande skarpa omdöme: »Till
konung Kristiern sändes artiklar att besegla; ville han obrottsligt hålla dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
