Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249.
ett slag af ärenden, åt hvilkas behandling konungen egnade sig med ihållande
intresse, oeh det var allt som rörde penningar och inkomster.
De två förordningar, som blifvit sedan konung Kristierns dagar bevarade,
gå ut på att skaffa kronan inkomster. Då vissa skatter erlades efter antalet
af jordegare, var det af vigt, att så många sådana funnos som möjligt, hvadan
det något tidigare påbudet å nytt inskärptes, att ingen skattebonde fick
inne-hafva mera jord, än han vore fullsutteu på. Men å andra sidan hände, att
om en egendom mycket styckades, blefvo andelarna så små, att man icke
mäktade erlägga skatt eller att de råkade rent af i vanhäfd. Derfor
stadgades, att om en bonde dog, fick hans jord ej skiftas, utan skulle den inlösas
af närmaste arfvinge, som ej förut bodde på
eget hemman, och om en sådan ej fans, skulle
gården säljas utom slägten — ett stadgande,
som innebar en djup kränkning af en
gammal rättsgrundsats. I en annan förordning
af år 1462 föreskrifves, att af ’hvart härad
i Yestergötland skulle årligen lenmas till
konungens embetsman fyra vargskinn eller i
stället för hvart skinn en mark penningar,
men då det i samma förordning vid högt vite
Iförbjudes böndeme att jaga i skogarna, var
’det tydligen mera anlagdt på att fö deras
penningar än att utöda vilddjuren. Påbudet
öfverklagades också gång efter annan.
Många och dryga skatter pålades
under konung Kristierns regering. »Han ljög
stundom till säck, heter det i en klagoskrift af
allmogen, att han ville strida mot ryssarne.»
Det var dock inlösen af Siesvig-Holstein som
i främsta rummet nödgade honom att öka
landets skattebördor. År 1460 påbjöd hau,
att en mark penningar skulle erläggas af
hvart hushåll — och Sverige hade dock alls
intet att göra med hans besittningsrätt till
Slesvig-Holstein. — År 1461 påbjöds en ny skatt och efterföljdes snart af
en tredje. Missnöjet i landet blef häröfver ansenligt.
På alla upptänkliga sätt samlade han penningar. Rykten visste berätta,
att konung Karl hade före sin affärd någonstädes i Stockholm gömt stora
skatter, och konuugen — liksom tidigare erkebiskop Jöns — böljade leta.
Till sist fann han dem i dominikanerklostret: mer än sju tusen mark
inyn-tadt silfver, 222 stora och små silfverfat, de två guldkronorna från Vadstena
250.
251.
Konung Kristiern I:s stockholmsörtngar ’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
