Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan man sålunda sörjt for att den andliga och den veridsliga maktens
högsta målsmän i landet icke skulle, som under den senaste tiden varit han«
-delsen, lefva i oenighet med hvarandra, var man betänkt på att förebygga
en olycksbringande täflan om makten mellan stormännen, så snart konung
Karl hade afiidit, och gaf man derfor herr Ivar Axelsson, konungens måg,
en försäkran, att om konungen aflede, skulle han väljas till rikets
»fullmäktige höfvidsman» och gafs honom derjemte rätt att dessförinnan å konungens
vägnar deltaga i landets styrelse, hvadan ock alla rikets slott skulle stå öppna
for honom. A sin sida lofvade herr Ivar trohet och hjelp, samt särskildt att,
så länge han var höfding på Visborg, skulle aldrig någon skada tillfogas
Sverige. Fejden mellan tottslägten och konung Kristiem fortfor ännu.
Sålunda var hela Sverige åter förenadt under en svensk konung, med
undantag af de områden, som lågo under Borgholms, Kalmar och Elfsborgs
slott, hvilka ännu höllos konung Kristiem till handa af slottshöfdingarne
herrar Magnus Gren, Ture Turesson och Erik Nipertz.
Konung Kristiérn var naturligtvis icke belåten med den utgång sakerna
i Sverige hade tagit, och de medel han använde för att återvinna det
förlorade riket voro mångahanda. Konung Karl hade ganska tidigt år 1468
skrifvit till erkebiskopen i Lund och flere danska rådsherrar för att vinna
deras medverkan till upprätthållande af freden mellan rikena, och hans åtgärd
var så mycket naturligare, som flere af de danska stormännen voro betydligt
missnöjda med sin konung. Men ingen bevärdigade honom med ett svar,
hvarpå han vände sig till hansestäderna med begäran, att de skulle vidtaga
några åtgärder för att få slut på kriget. Derefter kom, i april månad, ett
ombud för konung Kristiem till Stockholm. Han hade, märkligt nog, valt
herr Ture Turesson (bjelke), som vid så många tillfällen hade visat sig som
en förrädare och som icke gerna borde h^va kunnat ses med blida ögon af
svenskarne. Något tecken till missnöje varsna vi dock icke — man synes
hafva räknat allt för litet noga med dubbelt spel i politiken — och det förslag
han framlade om ett möte, som skulle hållas i Halmstad olofsdagen (den 29 juli
1468), godkändes, hvarjemte konung Karl förband sig att vid midsommarstiden
sända några rådsherrar till Halmstad för att med danska rådsherrar förbereda
mötet. Senare bestämdes ock, att äfven herr Ivar Axelsson skulle vid
midsommarstiden infinna sig i Halmstad, for att hans klagomål öfver konung
Kristiem der skulle pröfvas. Midsommarn kom, men hvarken herr Ivar eller
några svenska ombud infunno sig i Halmstad af orsak som vi icke känna.
Herr Ivar lär just vid den tiden hafva varit konung Karl följaktig till
Finland för att der bryta motståndet mot Karls konungadöme, hvilket motstånd
hade sin främste målsman i åbobiskopen Kort Bitz. Konung Kristiérn hade
således förgäfves låtit de danska landstingen gifva sig intyg, att »han hade
varit Danmarks herre och konung som en ädel herre och hållit sin ed som
en ädel herre och konung» äfvensom att herr Ivar hade sändt honom
krigsförklaring utan att dessförinnan hafva inför laga domstol framstält sina
klagomål. Ett eget försök gjorde konung Kristiem att återvinna Sverige, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
