Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— en anordning, som numera sällan förekommer annat än på
marknadsstånd. Men åkdon användes under medeltiden mindre ofta än nu, ock man
hade således för samfärdseln mindre behof af breda gator.
Borgerskapet bestod af tvenne klasser, köpmän ock handtverkare; dock
drefvo äfven de senare handel med sådana råvaror, som erfordrades for deras
yrke. Hvart yrke var på det nogaste begränsadt, alla som idkade samma
yrke bildade en sluten enhet, vanligen kallad embete, lag, gille eller
kompani, hvarje yrke stod under uppsigt af stadens styrelse. Så hade det af
gammalt varit, men just vid denna tid, då det svenska borgarståndet
fattades af en märklig rörelse, omarbetades och nedskrefvos flere brödraskaps
stadgar eller skrår (skrån). För Stockholm känna vi stadgar for skomakarne
af år 1474, for köttmångarne (slagtame) af år 1477, för smedeme af år
1479, for murmästarne af år 1487, för
skräd-dame af år 1501 och for guldsmederae och
dragarne från ungefär samma tid — alla
således från den tiden, då herr Sten Sture
förde regeringen i Sverige.
Man höll mycket på embetets ära.
Medlemmar som sökte inträde skulle kunna
förete intyg om äkta börd och god fräjd:
på det deras arbete ej skulle bereda embetet
vanära, fordrades en viss pröfningstid och
derefter afläggandet af något mästarprof,
äfvensom det var nödvändigt att ega en
viss förmögenhet, så att man kunde
upprätthålla sin verksamhet. Embetet styrdes
af åldermän eller verkmästare, livilka hade
vid sin sida bisittare.
Det var icke allenast gemensamheten
i arbete och i styrelse som förenade
med-lemmarne i ett gille; de samlades årligen
åtminstone två gånger (höst och vår) till
festliga samqväm, från hvilka ingen hade rätt att draga sig undan, och de
hade ett ytterligare föreningsband i den gudstjenst, som embetet underhöll
vid något altare i den helige Nikolaus’ kyrka. En religiös prägel hade
nämligen handtverkarembetena liksom snart sagdt alla medeltidens inrättningar:
embetet var gemenligen bildadt till något särskildt helgons heder, så t. ex.
smedernes och guldsmedemes åt den helige Eligius. Men gudstjenst firades
icke allenast inom kyrkornas murar, utan till dem hörde äfven högtidliga
processioner genom stadens gator. I sådana uppträdde guldsmederae, bärande
sina stora ljusstakar som annars hade plats framför altaret i kyrkan, och
dragame skulle vid vissa tillfallen i högtidlig procession bära kring kyrkan
en bild af Kristi uppståndelse. Denna religiösa verksamhet förskaffade
em-betena, enligt den romerska kyrkans uppfattning, hvaijehanda andliga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
