Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sveii8kame skulle få föras; den som vågade förorda en sådan skulle aflifvasr
och när Sverige hade blifvit eröfradt, skulle allt ridderskapet jagas från dess
gods, förjagas eller aflifvas, alla bönder i Dalarna skulle utrotas och deras
land upplåtas åt kolonier af vilda skottar, i Stockholm skulle de förnämsta
borgame afrättas, de öfriga fördrifvas och staden öfverlåtas åt främlingar.
Ingen andlig man skulle vidare få hafva någon verldslig makt, aldrig besitta
en borg eller fäste, utan skulle biskoparne nöja sig med en boning vid sidan
af domkyrkan. Erkebiskopen skulle icke hafva större inkomster än att. han
kunde underhålla tolf eller fjorton hästar, en biskop kunde nöja sig med fem.
Alla medlemmarne i ett domkapitel skulle äta vid samjna bord och ingen af
dem fick hafva mer än en sven. Slutligen skulle alla kyrkans inkomster,
som i följd af dessa inskränkningar blefvo öfverfiödiga, indragas under kronan.
Städerna skulle mista sina fri- och rättigheter; landets furstar skulle i dem
hafva all makt, äfven att efter behag tillsätta rådet. En af konung Kristierns
sekreterare röjde efter dennes död alla dessa planer för herr Sten. Konung
Kristiem lefde nämligen icke så länge, att han fick se dessa högtflygande
planer förverkligas, men på sin dödsbädd yppade han dem för drottning
Dorotea och sin son Hans och lade dem på hjertat att sörja för deras
utförande.
Den enda frukten af konung Kristierns utländska resa blef en
bannlysning. Under sin vistelse i Roma klagade han deröfver, att svenskarne
envist undanhöllo drottning Dorotea hennes morgongåfva, och Sixtus IV
förordnade om förhör med dem som icke ville uppfylla drottningens fordringar
samt hotade det svenska folket med bannlysning, derest det icke ville pa
nytt underkasta sig konung Kristiern. Drottning Dorotea reste sjelf till
Roma, för att utverka mera afgörande mått och steg. Herr Sten Sture sände
då till den helige fadern prestmannen Hemming Gad för att inlägga en
gensaga. En tid vann han gehör hos påfven, och då upphäfdes bannet, en annan
tid vunno drottningens föreställningar öfverhajiden och då förnyades
bannlysningen. Den tid var dock nu förbi, då man fäste synnerlig vigt vid påfvens
bestraffningar.
Så snart konung Kristiern hade återkommit till sitt rike, skyndade han att
(januari 1476) afsluta förlikning. I augusti hölls ett unionsmöte i Kalmar
och fyra der utsedda ombud, biskop Hans Marqvardsson i Skara, riddarne Gustaf
Karlsson och Åke Jönsson samt väpnaren Arvid Trolle, sändes till Ronneby för
att der fortsätta underhandlingarna med konungen. De lofvade, att nästa år
skulle hela Sverige å nyo hylla honom, hvaremot han lofvade att akta Sveriges
lag, att icke bortgifva eller återtaga län utan rådets samtycke, att icke, så vida
icke rådet fann det vara nödigt, bortgifva några pantlän, att öfverskottet af
rikets skatt skulle stanna inom riket, att svenska män skulle väljas till
drot-sete, marsk och kammarmästare (skattmästare), att inga utländingar skulle
bekläda embeten vid hofvet eller i städerna, ej heller erhålla pastorat, som
konungen hade att bortgifva, att han icke skulle blanda sig i tillsättningen
af biskopar och andra prelater, samt att efter hans död skulle de tre rikenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
