Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till förlusten af den svenska kronan. När denna var förlorad, hindrades
konungen från att uppträda med den kraft och skyndsamhet, som han annars
gema använde, genom de inveckladé förhållandena till ridderskapet i
hertig-dömena samt till sin broder grefve Gerdt af Oldenburg, hvilken fordrade att
utfå den penningsumma, för hvilken han förklarat sig villig att afstå sina
arfsanspråk på de tvenne länderna, och, då konungen icke kunde utbetala den,
hugnades först med att nämnas till deras föreståndare och sedan med att
göras till länsherre till båda länderna närmast under konungen och ofver
de andra länsinnehafvarne. Den makt, som på detta sätt hade blifvit lagd i
hans händer, missbrukade han och mottog för egen räkning hyllning af
landt-befolkningen, hvilken hårdt förtrycktes af den egenmäktiga adeln. Konungen
tvang dock brodern genom kraftigt uppträdande och några veckors fängelse
att afetå från sina hersklystna planer och att draga sig tillbaka till
Oldenburg. Till värn mot honom ingick konungen (1469) ett förbund med Hamburg
och Liibeck samt med ständerna i Holstein och Slesvig — ett förbund genom
hvilket han erkände sina undersåtar som en sjelfständig makt. Detta allt
hade skett, innan
konungen företog det
krigståg till Sverige som
lyktades med slaget pa
Brunkeberg. Efter denna
tid måste han bekämpa
adelsmännen för deras
nyss antydda
våldsamheter: de aflifvade eller
lemlästade böndeme pa
det råaste sätt, under
det de utsögo all deras
förmögenhet. Konungen
uppträdde som en
hamnar e för de förtryckte,
men med en hänsynslöshet, som framkallade och underhöll en förbittring,
hvilken icke vågade visa sig i öppen handling. Till sist, år 1480, pantsatte
han de tvenne länderna hos sin gemål, den omtänksamma, sträugt hushållande
drottning Dorotea, hvilken under alla dessa förvecklingar var honom till
en kraftig hjelp i råd och dåd, men nu helt visst sträfvade efter att åt den
yngre sonen Frederik förvärfva fast fot i hertigdömena.
Förhållandet till Slesvig och Holstein inverkade icke allenast på konung
Kristierns förhållande till Sverige, utan bestämde äfven i väsentlig mån hans
ställning gent emot hansestäderna. Väl insåg han de faror deras öfvermakt
skulle medföra, men tidtals kunde han icke undvara dem och måste då göra
eftergifter. Han var, såsom vi hafva sett, icke mycket noggrann med att
hålla slutna fördrag, men hans behof af hansan var så stort, att
fördragsbrotten mycket hastigt måste följas af nya öfverenskommelser.
288. Kouung Kristiern 1:9 ocb hans drottning Dorotea« graf i
Roskildes domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
