Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplopp i Stockholm, i hopp att kunna uttränga herr Sten från styrelsen
och insätta mågen Arvid Trolle till hans efterträdare. Ända sedan 1483
fortgick dessutom ett uppror i Marks och Kinds härad i södra Vestergötiandt
hvilket sträckte sig äfven till närliggande områden i samma landskap och i
Småland. Några bönder hade sammanrotat sig och förmått de öfriga att upphora
med erläggande af alla skatter till höfvidsmannen på Öresten, Lindorm
Björnsson. Detta fortgick ända till år 1486, då Lindorm, på rådets befallning, grep
några af upprorsstiftarne, hvilka instäldes på Marks härads tingsplats infor
herr Sten och några riksråd. Nämder från de två häradena förklarade de
anklagade brottsliga och de dömdes till döden.
Under tiden hade fejden mellan Riga och erkebiskopsstolen derstiides
å ena sidan och tyska orden åden andra åter upplågat. På senhösten 1483
skref den nyutnämde erkebiskopen Stefan
Grube till herr Sten med begäran om
understöd, hvarefter denne, våren 1484, skref
till sina »kära grannar och vänner»,
rådet i Reval, med förslag att de
gemensamt skulle bistå erkebiskopen, hvilken
dock vid den tiden dog. Påfven namde
då till erkebiskop Mikael Hildebrand, en
vän af orden, hvilken derfor icke sågs med
några blida ögon af staden Riga.
Utsig-terna att undvika en strid blefvo allt
mörkare, det svenska rådet och staden Riga
afslöto ett förbund hösten 1485. En svensk
här under befäl af Nils Eriksson
(gyllen-stjema) gick öfver till Riga, och anfall
från den estländska sidan skulle företagas
af Knut Posse och herr Ivar Axelsson.
Man inskränkte sig dock till
underhandlingar, och den svenska truppep kunde
återvända i maj 1486, sedan fred blifvit sluten. På ordens begäran upphäfde
visserligen påfven den ingångna öfverenskommelsen, men när underrättelse
derom kom till norden, hade den svenska regeringen annat att tänka pä.
Den afslöt i november 1488 en fred med den livländska orden, som kort
derefter fick herraväldet öfver den motspänstiga staden vid Dfina. Ett år fornt
(november 1487) hade ett nytt stillestånd, på fem år, blifvit slutet mellan
Sverige och Ryssland.
Det var förhållandet till herr Ivar Axelsson, som vid denna tid vållade
den svenska regeringen det största bekymret. De holländska städerna
klagade enträget öfver de sjöröfverier, till hvilka han gjorde sig skyldig, det
svenska rådet anmanade honom gång efter annan att lemna köpmansskeppen 1
1 Vapnet beskrifves i sköldebrefvet sålunda: »tre blå rosor och stjelkarna gröna nti ett hvitt
fält i skölden och tre blå rosor, stjelkarna gröna, på hjelmen».
295. Vapnet i Matts Lydkes af herr Sten
Sture och rådet år 1483 ntfärdade
eköldebref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
