Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan de svenska herrarne var förhållandet icke alltid godt. Det
behöf-des all biskop Hemming Gads stora förmåga, hans vänskap för herr Svante
och hans aktning för herr Sten, för att förhållandet mellan dessa två
myndiga män skulle fortfarande vara godt. Herr Svante gaf efter och den 12
november 1501 korades herr Sten Sture å nyo till riksföreståndare. Vid samma
tid sände man till hansestäderna och tyska furstar en redogörelse för orsakerna
till konung Hans’ följagande och anhöll om tillstånd till truppers värfvande.
Konungen sökte samtidigt de tyska makternas bistånd, men så vida stodo de
tyska städerna på Sveriges sida, som de icke voro hågade att villfara
konungens begäran att afbryta all handel med det mot honom fiendtliga landet.
Under det herr Sten färdades omkring i landet för att bringa folket
till resning och herr Svante belägrade Örebro slott, hvilket med tillhörande
län blifvit honom anförtrodt, ledde den till allt användbare herr Hemming
Gad — påfven vägrade vid denna tid att godkänna hans val till biskop och
nämde i stället en af sina kardinaler till hufvudman för Linköpings stift —
belägringen af Stockholms slott. Han hade svårt att gå anfallsvis tillväga,
alldenstund de belägrande saknade nödigt artilleri, men hans bemödanden att
utestänga slottet från förbindelse med den yttre verlden kröntes med framgång.
I böljan af år 1502 blef nöden inom slottet stor, och drottningen bad om
tillåtelse att begifva sig ned i staden. Herr Hemming svarade, att man fore
belägringens början hade bedt henne lemna slottet; då hade hon icke velat,
nu vore det för sent. Man hoppades på detta sätt få slottet i sina händer.
I februari kom herr Svante Nilsson, som då hade vunnit Örebro, för att
förstärka belägringsliären, men först ifnot slutet af april kunde man med hopp
om framgång våga en stormning. Den leddes af herr Knut Eskilsson, ett
utanverk antändes, liksom båtarna som lågo i grafveö* mellan staden och slottet,
porten till dettas förborg antändes äfven och en blodig strid fördes inom
borggården. Den af sjukdom minskade besättningen böljade efter detta underhandla
och slottet gaf sig den 9 maj. Af besättningen hade då nio hundra aflidit,
70 lefde, men af dem voro de fleste sjuka. Biskop Matts i Strengnäs och herr
Sten Kristersson afhemtade drottningen på slottet, och på kyrkogården, som
den tiden låg invid stadskyrkan, mötte henne fru Ingeborg, herr Stens maka,
hvarefter hon derifrån fördes till svartbrödraklostret i närheten af stadens
södra port.
Dagen derefter kom konung Hansmeden dansk flotta till Stockholms
skärgård; den 12 maj hade han hunnit fram till den nuvarande Diurgården.
Som ett anfall var fruktlöst, fann han snart för godt att åter segla bort, och
en tid derefter, den 5 juni, ingicks förlikning mellan herr Sten Sture och
erkebiskop Jakob, hvilken först nu lofvade att uppsäga konung Hans tro och
lydnad. Konungen fritog honom från hans ed, men bad honom bistå
drottning Kristina som ännu hölls i fångenskap.
Af heia Sverige var det nu allenast Kalmar och Borgholms slott samt
en del af Finland, som lydde under konung Hans, hvaijemte herr Erik Eriksson
^yllenstjerna) på Elfsborg i det längsta undvek att fatta något beslut. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
